< Psaltaren 108 >

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
En Sang. En Salme af David.
2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Mit Hjerte er trøstigt, Gud, mit Hjerte er trøstigt; jeg vil synge og lovprise dig, vaagn op, min Ære!
3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Harpe og Citer, vaagn op, jeg vil vække Morgenrøden.
4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Jeg vil takke dig, HERRE, blandt Folkeslag, lovprise dig blandt Folkefærd;
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
thi din Miskundhed naar til Himlen, din Sandhed til Skyerne.
6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Løft dig, o Gud, over Himlen, din Herlighed være over al Jorden!
7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Til Frelse for dine elskede hjælp med din højre, bønhør os!
8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Gud talede i sin Helligdom: »Jeg vil udskifte Sikem med Jubel, udmaale Sukkots Dal;
9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
mit er Gilead, mit er Manasse, Efraim er mit Hoveds Værn, Juda min Herskerstav,
10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Moab min Vaskeskaal, paa Edom kaster jeg min Sko, over Filisterland jubler jeg.«
11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Hvo bringer mig til den befæstede By, hvo leder mig hen til Edom?
12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Har du ikke, Gud, stødt os fra dig? Du ledsager ej vore Hære.
13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Giv os dog Hjælp mod Fjenden! Blændværk er Menneskers Støtte. Med Gud skal vi øve vældige Ting, vore Fjender træder han ned!

< Psaltaren 108 >