Psaltaren 108
1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Pjesma. Psalam. Davidov. Moje je srce sigurno, Bože, sigurno je srce moje: pjevat ću i svirati.
2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Probudi se, dušo moja! Probudi se, harfo i citaro! Probudit ću zoru jutarnju.
3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Hvalit ću te, Jahve, među narodima, među pucima tebi ću pjevati,
4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
jer do neba je dobrota tvoja, do oblaka tvoja vjernost.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Uzvisi se, Bože, nad nebesa, slava tvoja nek' je nad svom zemljom!
6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Da ti se ljubimci izbave, desnicom pomozi, usliši nas!
7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Bog reče u svom Svetištu: “Šekem ću razdijelit' kličući, dolinu ću Sukot izmjeriti.
8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Moj je Gilead, moj Manaše, Efrajim mi kaciga, Judeja žezlo moje!
9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
Moab je sud iz kojeg se umivam, na Edom ću baciti obuću, nad Filistejcem slaviti pobjedu!”
10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Tko će me dovesti do utvrđena grada, tko će me dovesti do Edoma?
11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Zar nećeš ti, o Bože, što nas odbaci? Zar nećeš više, Bože, sa četama našim?
12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Pomozi nam protiv dušmana, jer je ljudska pomoć ništavna!
13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
S Božjom pomoću hrabro ćemo se boriti, Bog će zgaziti naše dušmane.
