Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
¡Den gracias a Yavé, Porque Él es bueno, Porque para siempre es su misericordia!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Que lo digan los redimidos de Yavé, Los que redimió del poder del adversario,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Y los que congregó de las tierras, Del oriente y del occidente, del norte y del sur.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Ellos vagaron en un desierto, en región despoblada. No hallaron un camino hacia una ciudad habitada.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Tenían hambre y sed. Sus almas desfallecían en ellos.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Pero clamaron a Yavé en su angustia. Él los libró de sus aflicciones.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Los condujo por un camino recto Para ir a una ciudad habitada.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
¡Den gracias a Yavé por su misericordia Y por sus maravillas para los hijos de [los ]hombres!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Porque Él sacia al alma que tiene sed Y llena de bien al alma que tiene hambre.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Vivían en oscuridad y sombra de muerte, Prisioneros en aflicción y cadenas,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Por cuanto fueron rebeldes a las Palabras de ʼEL Y trataron con desprecio el consejo del ʼElyón.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Por tanto Él quebrantó sus corazones con trabajo. Cayeron y no hubo quien los ayudara.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Pero en su angustia clamaron a Yavé, Él los libró de sus aflicciones.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Los sacó de la oscuridad y de la sombra de muerte, Y rompió sus ataduras.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
¡Den gracias a Yavé por su misericordia, Y por sus maravillas para los hijos de [los] hombres!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Porque quebró las puertas de bronce, Y desmenuzó los cerrojos de hierro.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Fueron afligidos los necios a causa de su camino rebelde, Y a causa de sus iniquidades fueron afligidos.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Su vida aborreció toda clase de alimento, Y se acercaron a las puertas de la muerte.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Pero a Yavé clamaron en su angustia. Él los libró de sus aflicciones.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Envió su Palabra y los sanó, Y [los] libró de sus destrucciones.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
¡Den gracias a Yavé por su misericordia Y por sus maravillas para los hijos de [los ]hombres!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Ofrezcan también sacrificios de acción de gracias Y proclamen sus obras con júbilo.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Los que bajan en naves al mar, Los cuales hacen negocios sobre inmensas aguas.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Ellos vieron las obras de Yavé Y sus maravillas en las profundidades.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Porque Él habló y levantó un viento tempestuoso Que levantó las olas del mar.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Subían hacia los cielos, Bajaban a las profundidades, Su alma se derretía en su desesperación.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Temblaban y se tambaleaban como ebrios, Y toda su pericia fue inútil.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
En su angustia clamaron a Yavé, Y Él los sacó de sus angustias.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Calmó la tormenta De tal modo que sus olas se apaciguaron.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Entonces se alegraron porque se calmaron. Y así los guía al puerto que anhelan.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
¡Den gracias a Yavé por su misericordia, Y por sus maravillas para los hijos de [los] hombres!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Exáltenlo en la congregación del pueblo, Y alábenlo en la reunión de los ancianos.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Él cambia ríos en desierto Y manantiales de aguas en sequedales,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
La tierra fructífera en estéril, Por la perversidad de los que viven en ella.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Él convierte el desierto en estanques de aguas, Y la tierra seca en manantiales.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Allí coloca a los que tienen hambre, Para que establezcan una ciudad habitada.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Siembran campos y plantan viñas Y recogen abundante fruto.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Los bendice, Y se multiplican grandemente. No permite que disminuya su ganado
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Cuando son menguados y abatidos Por medio de opresión, aflicción y tristeza.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Él derrama menosprecio sobre los nobles, Y los destina a vagar errantes en un desierto.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Pero Él pone en alto a los pobres lejos de la aflicción Y hace que [sus] familias sean como un rebaño.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Los rectos lo ven y se alegran, Pero toda injusticia cierra su boca.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
¿Quién es sabio? Observe estas cosas, Y entenderá las misericordias de Yavé.
