Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Pateiciet Tam Kungam, jo Viņš ir labs, un Viņa žēlastība paliek mūžīgi!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Lai tā saka tie, ko Tas Kungs ir atpestījis, ko Viņš izglābis no spaidītāju rokas
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Un sapulcinājis no tām zemēm, no rītiem un vakariem, no ziemeļiem un no jūras.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Tie, kas tuksnesī maldījās pa nestaigātiem ceļiem un neatrada pilsētu, kur varēja dzīvot,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Izsalkuši un izslāpuši, ka viņa dvēsele nogura.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm,
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Un Viņš tos vadīja pa taisnu ceļu, ka tie gāja uz to pilētu, kur varēja dzīvot:
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Ka Viņš paēdinājis iztvīkušo un ar labumu piepildījis izsalkušo. -
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Tie, kas tumsībā sēdēja un nāves ēnā, saistīti bēdās un dzelzīs,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Tāpēc ka tie bija pretī turējušies Dieva baušļiem un nicinājuši tā Visuaugstākā padomu;
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Tādēļ viņu sirds tapa apbēdināta ar grūtumu, un tie pakrita un palīga nebija.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Un tos izveda no tumsības un nāves ēnas un saraustīja viņu saites:
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Ka Viņš salauž vara durvis un sadauza dzelzs bultas. -
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Tie ģeķi, kas tapa mocīti savu grēku ceļu un savu noziegumu dēļ,
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Tā ka viņu dvēselei riebās visa barība, un ka tie nogrima līdz pat nāves vārtiem.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Viņš sūtīja Savu vārdu un tos dziedināja un tos izrāva no viņu bedrēm:
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Un pateikšanas upurus upurēt un Viņa darbus izteikt ar prieku. -
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Tie, kas ar lielām laivām pa jūru līgojās un strādāja savu darbu uz lieliem ūdeņiem,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Kas Tā Kunga darbu redzējuši un Viņa brīnumus jūras dziļumos,
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Kad Viņš runāja un pacēla vētru, kas viļņus paaugstināja,
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Un tie tā kā uz debesīm kāpa un atkal nogrima dziļumos, ka viņu dvēsele no bailības izkusa,
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Un tapa mētāti un zvalstījās, kā piedzēruši un visa viņu gudrība iznīka.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm;
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Viņš klusināja vētru, tā ka viļņi norima;
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Un tie priecājās, ka norima, un Viņš tos veda uz ostu, kurp tiem gribējās:
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Un Viņu paaugstināt ļaužu draudzē un Viņu slavēt vecaju vidū.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Viņš upes padara par tuksnesi un ūdens avotus par izkaltušām vietām,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Un auglīgu zemi Viņš padara par neauglīgu viņas iedzīvotāju blēdības dēļ;
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Un tuksnesi viņš atkal padara ūdeņainu un sauso zemi avoksnainu.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Un liek tur dzīvot tiem izsalkušiem, ka tie var uzcelt pilsētu, kur mājot,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Un apsēt tīrumus un dēstīt vīna dārzus, kas nes bagātus augļus.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Un Viņš tos svētī, ka tie ļoti vairojās, un viņu lopi nenonīkst.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Un viņi bija mazumā gājuši un panīkuši caur nelaimes varu un bēdām.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Viņš izgāž nievāšanu uz lieliem kungiem un liek tiem aloties tuksnesī, kur ceļa nav;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Bet paaugstina bēdīgo no viņa bēdām un vairo viņa dzimumu kā avju pulku.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
To sirdsskaidrie redz un priecājās, un visai blēdībai jātur mute.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Kas gudrs, lai to ņem vērā un lai atzīst Tā Kunga žēlastības darbus.
