Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluia. Confitemini Domino quoniam bonus: quoniam in sæculum misericordia eius.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Dicant qui redempti sunt a Domino, quos redemit de manu inimici: et de regionibus congregavit eos:
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
A solis ortu, et occasu: ab Aquilone, et mari.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Erraverunt in solitudine in inaquoso: viam civitatis habitaculi non invenerunt,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Esurientes, et sitientes: anima eorum in ipsis defecit.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum eripuit eos.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Et deduxit eos in viam rectam: ut irent in civitatem habitationis.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Quia satiavit animam inanem: et animam esurientem satiavit bonis.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Sedentes in tenebris, et umbra mortis: vinctos in mendicitate, et ferro.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Quia exacerbaverunt eloquia Dei: et consilium Altissimi irritaverunt.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Et humiliatum est in laboribus cor eorum: infirmati sunt, nec fuit qui adiuvaret.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum liberavit eos.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Et eduxit eos de tenebris, et umbra mortis: et vincula eorum dirupit.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Quia contrivit portas æreas: et vectes ferreos confregit.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Suscepit eos de via iniquitatis eorum: propter iniustitias enim suas humiliati sunt.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Omnem escam abominata est anima eorum: et appropinquaverunt usque ad portas mortis.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum liberavit eos.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Misit verbum suum, et sanavit eos: et eripuit eos de interitionibus eorum.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Et sacrificent sacrificium laudis: et annuncient opera eius in exultatione.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Qui descendunt mare in navibus, facientes operationem in aquis multis.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Ipsi viderunt opera Domini, et mirabilia eius in profundo.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Dixit, et stetit spiritus procellæ: et exaltati sunt fluctus eius.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Ascendunt usque ad cælos, et descendunt usque ad abyssos: anima eorum in malis tabescebat.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Turbati sunt, et moti sunt sicut ebrius: et omnis sapientia eorum devorata est.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur, et de necessitatibus eorum eduxit eos.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Et statuit procellam eius in auram: et siluerunt fluctus eius.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Et lætati sunt quia siluerunt: et deduxit eos in portum voluntatis eorum.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Et exaltent eum in Ecclesia plebis: et in cathedra seniorum laudent eum.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Posuit flumina in desertum: et exitus aquarum in sitim.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Terram fructiferam in salsuginem, a malitia inhabitantium in ea.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Posuit desertum in stagna aquarum: et terram sine aqua in exitus aquarum.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Et collocavit illic esurientes: et constituerunt civitatem habitationis.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Et seminaverunt agros, et plantaverunt vineas: et fecerunt fructum nativitatis.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Et benedixit eis, et multiplicati sunt nimis: et iumenta eorum non minoravit.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Et pauci facti sunt: et vexati sunt a tribulatione malorum, et dolore.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Effusa est contemptio super principes: et errare fecit eos in invio, et non in via.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Et adiuvit pauperem de inopia: et posuit sicut oves familias.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Videbunt recti, et lætabuntur: et omnis iniquitas oppilabit os suum.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Quis sapiens et custodiet hæc? et intelliget misericordias Domini?
