Psaltaren 107

1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Ra Anumzamofona susu huntesnune. Na'ankure agra knare avu'ava hu'neranteankino, avesimaranteno knare'ma hunerantea avu'avazamo'a mevava huno vugahie.

2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

Ra Anumzamo'ma ha' vahe zamazampinti'ma tamagu'vazino tamavre'nenia vahe'mota, ranke huta Ra Anumzamo ha' vahe'mofo zamazampinti tagu'vazino tavre'ne huta huama huta vahera zamasamiho.

3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

Na'ankure zage hanati kazigane, zage fre kazigane, noti kazigane, sauti kaziganema ru vahe moparegama umani emanima huta kinama huta mani'nazaregatira, agra ete zamavare atru hu'ne.

4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

Mago'amo'za vahe omani ka'ma kokampi vano vano nehu'za, manisnaza rankumaku hake'nazanagi onke'naze.

5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

Ne'zankura zamaganetege'za tinku'enena hagage nehu'za fri'za hu'naze.

6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

Ana kna zampima manine'za, Ra Anumzamofontega zavi krafa hazageno, ana kna zampintira zamagu'vazino ete zamavare'ne.

7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

Agra knare huno zamavare fatgo huno umanisaza rankumate zamavareno vu'ne.

8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

Zamatrenke'za Ra Anumzamofona vagaore mevava avesi zama'agura susu hunente'za, knare avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena humuse hunteho.

9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

Tinku'ma avesiaza huno maka zanku'ma ave'nesia vaheran eri knare hunente. Ne'zanku'ma hiaza huno maka zanku'ma aga'ma netea vahera, knare zantaminu agu'afina antevinete.

10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

Mago'a nagara tusi haninkino antrako hu'nefi, seni nofiteti kina huzmantage'za zamatagu nehu'za mani'naze.

11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

Na'ankure Ra Anumzamofo nanekea ha'arente'za zamefi hunemiza Marerisa Anumzamo'ma hihoma huno huzmantea nanekea amagera onte'nazagu anara hu'naze.

12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

E'ina agafare Anumzamo'a zamazeri anteramisige'za akohe'za manisazegu, zamatrege'za tusi maraguzati'za knanentake eri'zana eri'naze. Ana nehu'za traka hu'nazanagi, mago vahe'mo'e hunora zamaza osu'ne.

13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

Ana knaza zamifima zamagrama mani'ne'za, Ra Anumzamofontega zavi krafa hazageno, ana knazampintira zamaza huno zamagu'vazi'ne.

14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

Tusi hani zampinti'ene fri'zamofo turunapima mani'nazafintira Anumzamo'a zamavare atineramino, seni nofimo'ma kinama rezmante'nea zana katufezmante'ne.

15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

Ana'ma hanige'za zamatrenke'za Ra Anumzamofona vagaore mevava avesi zama'agura susu hunente'za, knare huno hentofa avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena susu hunteho.

16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

Bronsireti'ma tro hu'naza kahana rurapage huno rufuzafupenetreno, kafama erigi'za rentrako nehaza ainia rufutagi atre'ne.

17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

Zamagrama agri ke'ama ontahi avu'ava'ma hazazamo'a, negi vahe'mofo avu'ava'za tro nehu'za, kumi'ma haza nona'a knafina ufre'za zamatazana eri'naze.

18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

Ne'zama ne'zankura zamavesra nehu'za, fri'zamofo kahantera erava'o nehaze.

19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

Ana knazamo'ma zamazeri haviza hige'zama manine'za, Ra Anumzamofontega zavi krafa hazageno, ana hazenkefintira zamagu'vazino zamavare atirami'ne.

20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

Anumzamo'a naneke'a huntegeno eno zamazeri neganamreno, frinaku'ma nehazafintira eme zamagu'vazi'ne.

21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

Ana hu'negu zamagra Ra Anumzamofona vagaore mevava avesi zama'agu'ene, knare avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena susu huntegahaze.

22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

Ana nehu'za muse ofa Anumzamofontega Kresramana nevu'za, knare avu'ava'ma hu'nea zankura zagame hu'za musenkase nehu'za huama hiho.

23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

Mago'amo'za ventefi mani'za hagerimofo agofetu vu'za e'za hu'za ru moparega fenozana eri'za zagore ometre emetre nehaze.

24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

Ana vahe'mo'za zamagranena Ra Anumzamo'ma hankave eri'zama eri'nea zana ke'za antahi'za nehu'za, knare zantfama hu'nea zantamima hagerimofo agu'afima tro'ma hunte'nea zanena ke'naze.

25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

Anumzamo'a hankave zaho huntegeno eno hagerina eme vazi'zoregeno, hagerimo'a kranto kranto nehie.

26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

Ana nehuno anama mani'naza ventea erisga huno ame'nagame monafi mareriteno, atregeno hagerimpina amefenkame uneramie. Ana'ma higeno'a ventefima vanoma nehaza vahe'mo'za koro hu'za tusi zamagogogu nehaze.

27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

Ana nehu'za ventefima vanoma nehaza vahe'mo'za aka tima ne'nea vahe'mo'ma neginagi nehuno, traka huno umse emase hiaza nehu'za, ventema agu'vazi antahi'zazmimo'a vagare'ne.

28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

Ana knazamo'ma zamazeri havizama nehige'za, Ra Anumzamofontega kezati'zageno, ana knaza ramimpintira zamagu'vazino zamavare'ne.

29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

Anumzamo'a hagerimofona akohenka manio huno magoke zupa higeno, hagerimo'ma kranto kranto'ma nehia agasasamo'a urami avazage'ne.

30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

Hagerimo'ma ome avamazagegeno'a ventefima vano nehaza vahe'mo'zama nege'za tusi muse nehazageno, vunaku'ma haza kumate'ma me'nea tinkenarega zamavare so'e huno zamagu'ma vazisaza kumatega vu'ne

31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

E'ina hu'negu Ra Anumzamofona vagaore avesi zama'agura susu hunente'za, knare avu'ava'ma huzmante'nea zanku'enena susu huntegahaze.

32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

Anumzamofo vahe'ma atruma hanafina Agri agi'a ahentesga nehu'za, kva vahe'ma atruma hanafinena husga huntegahaze.

33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

Tirama ne-ea tintamina Anumzamo'a eriranegeno hagege mopa fore nehigeno, tima nehanatia kampuitamina eri ranegeno mopamo'a hagege hu'ne.

34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

Ana nehuno masave nentake'ma hu'nea mopafina, higeno hagemo'a aviteno mopa eri haviza hu'ne. Na'ankure ana mopafima nemaniza vahe'mo'zama havi avu'avazama hu'naza zanku huno anara hu'ne.

35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

Hianagi hagege kokampina Anumzamo'a higeno tirura mare'nevazigeno, ka'ma kokampina higeno tintamimo'a rama'a eforera huno ne-e.

36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

Ana'ma huteno'a ne'zanku'ma zamaga'ma netea vahera zamavareno ana mopafina vige'za umanine'za, nona ki'za ranra kumatmina erifore hu'za mani'naze.

37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

Ana mopafina hoza ome eri'za nente'za, waini hozanena antazageno raga rentege'za rama'a tagi'naze.

38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

Anumzamo'a vahe'a asomu huzmantege'za rama'a mofavre kasezamante'za eri hakare nehazageno, bulimakao afu'mo'zanena rama'a forehu hakare hu'za vu'naze.

39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

Hagi zamagra rama'a vahe'ma mani'nazaretira ome osi osi hume vu'za osi'a vahe mani'nazagu ha' vahe zamimo'za hara eme huzmagatere'za zamazeri zamagaze nehu'za, zamata nezami'za tusi knaza zamizage'za zamasunku zampi mani'naze.

40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

Ra Anumzamofo vahe'ma ha'ma eme huzmantaza vahe'mokizmi kva vahetera, Anumzamo'a arimpa ahe'zana erikaha hutrege'za, ka'ma kokampina kanku hazagre'za vano vano nehaze.

41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

Hianagi zamunte omane vahe'mo'zama knafima mani'nazageno'a, Anumzamo'a zamaza huno zamavare netreno, sipisipi afu'mo'zama nehazaza huno zamazeri hakare hige'za, rama'a mofavre zamante'za eri hakare nehaze.

42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

Fatgo avu'ava'zama nehaza vahe'mo'za ana zama nege'za muse nehanage'za, kefo avu'avazama nehaza vahe'mo'za kea osu zamagira hamunki'za mani'naze.

43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

Hagi iza'o knare antahi'zama me'nesia vahe'mo'a ama ana zankura agesa anteno nentahino, Ra Anumzamofo vagaore mevava avesi zama'a keno antahino hugahie.