Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Danket dem HERRN; denn er ist freundlich, und seine Güte währet ewiglich.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
So sollen sagen, die erlöst sind durch den HERRN, die er aus der Not erlöst hat
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
und die er aus den Ländern zusammengebracht hat vom Aufgang, vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Die irregingen in der Wüste, in ungebahntem Wege, und fanden keine Stadt, da sie wohnen konnten,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
hungrig und durstig, und ihre Seele verschmachtete;
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
die zum HERRN riefen in ihrer Not, und er errettete sie aus ihren Ängsten
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
und führte sie einen richtigen Weg, daß sie gingen zur Stadt, da sie wohnen konnten:
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
daß er sättigt die durstige Seele und füllt die hungrige Seele mit Gutem.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Die da sitzen mußten in Finsternis und Dunkel, gefangen in Zwang und Eisen,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
darum daß sie Gottes Geboten ungehorsam gewesen waren und das Gesetz des Höchsten geschändet hatten,
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
dafür ihr Herz mit Unglück geplagt werden mußte, daß sie dalagen und ihnen niemand half;
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
die zum HERRN riefen in ihrer Not, und er half ihnen aus ihren Ängsten
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
und führte sie aus der Finsternis und Dunkel und zerriß ihre Bande:
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die an den Menschenkindern tut,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
daß er zerbricht eherne Türen und zerschlägt eiserne Riegel.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Die Narren, so geplagt waren um ihrer Übertretung willen und um ihrer Sünden willen,
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
daß ihnen ekelte vor aller Speise und sie todkrank wurden;
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
die riefen zum HERRN in ihrer Not, und er half ihnen aus ihren Ängsten,
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
er sandte sein Wort und machte sie gesund und errettete sie, daß sie nicht starben:
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
und Dank opfern und erzählen seine Werke mit Freuden.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Die mit Schiffen auf dem Meer fuhren und trieben ihren Handel in großen Wassern;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
die des HERRN Werke erfahren haben und seine Wunder im Meer,
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen erhob,
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
und sie gen Himmel fuhren und in den Abgrund fuhren, daß ihre Seele vor Angst verzagte,
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
daß sie taumelten und wankten wie ein Trunkener und wußten keinen Rat mehr;
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
die zum HERRN schrieen in ihrer Not, und er führte sie aus ihren Ängsten
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
und stillte das Ungewitter, daß die Wellen sich legten
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
und sie froh wurden, daß es still geworden war und er sie zu Lande brachte nach ihrem Wunsch:
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
und ihn bei der Gemeinde preisen und bei den Alten rühmen.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Er machte Bäche trocken und ließ Wasserquellen versiegen,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
daß ein fruchtbar Land zur Salzwüste wurde um der Bosheit willen derer, die darin wohnten.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Er machte das Trockene wiederum wasserreich und im dürren Lande Wasserquellen
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
und hat die Hungrigen dahingesetzt, daß sie eine Stadt zurichten, da sie wohnen konnten,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
und Äcker besäen und Weinberge pflanzen möchten und die jährlichen Früchte gewönnen.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Und er segnete sie, daß sie sich sehr mehrten, und gab ihnen viel Vieh.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Sie waren niedergedrückt und geschwächt von dem Bösen, das sie gezwungen und gedrungen hatte.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Er schüttete Verachtung auf die Fürsten und ließ sie irren in der Wüste, da kein Weg ist,
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
und schützte den Armen vor Elend und mehrte sein Geschlecht wie eine Herde.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Solches werden die Frommen sehen und sich freuen; und aller Bosheit wird das Maul gestopft werden.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Wer ist weise und behält dies? So werden sie merken, wie viel Wohltaten der HERR erzeigt.
