Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Preiset Jehova, denn er ist gut, denn seine Güte währt ewiglich!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
So sollen sagen die Erlösten Jehovas, die er aus der Hand des Bedrängers erlöst,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
und die er gesammelt hat aus den Ländern, von Osten und von Westen, von Norden und vom Meere.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Sie irrten umher in der Wüste, auf ödem Wege, sie fanden keine Wohnstadt.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungrig waren sie und durstig, es verschmachtete in ihnen ihre Seele.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Da schrieen sie zu Jehova in ihrer Bedrängnis, und aus ihren Drangsalen errettete er sie.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Und er leitete sie auf rechtem Wege, daß sie zu einer Wohnstadt gelangten.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Mögen sie Jehova preisen wegen seiner Güte und wegen seiner Wundertaten an den Menschenkindern!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Denn er hat die durstende Seele gesättigt und die hungernde Seele mit Gutem erfüllt.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Die Bewohner der Finsternis und des Todesschattens, gefesselt in Elend und Eisen:
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Weil sie widerspenstig gewesen waren gegen die Worte Gottes und verachtet hatten den Rat des Höchsten,
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
so beugte er ihr Herz durch Mühsal; sie strauchelten, und kein Helfer war da.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Da schrieen sie zu Jehova in ihrer Bedrängnis, und aus ihren Drangsalen rettete er sie.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Er führte sie heraus aus der Finsternis und dem Todesschatten, und zerriß ihre Fesseln.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Mögen sie Jehova preisen wegen seiner Güte und wegen seiner Wundertaten an den Menschenkindern!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Denn er hat zerbrochen die ehernen Türen und die eisernen Riegel zerschlagen.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Die Toren leiden ob des Weges ihrer Übertretung und ob ihrer Ungerechtigkeiten.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Ihre Seele verabscheut jede Speise, und sie kommen bis an die Pforten des Todes.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Dann schreien sie zu Jehova in ihrer Bedrängnis, und aus ihren Drangsalen rettet er sie.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Er sendet sein Wort und heilt sie, und er errettet sie aus ihren Gruben.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Mögen sie Jehova preisen wegen seiner Güte und wegen seiner Wundertaten an den Menschenkindern;
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
und Opfer des Lobes opfern und mit Jubel erzählen seine Taten!
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Die sich auf Schiffen aufs Meer hinabbegeben, auf großen Wassern Handel treiben,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
diese sehen die Taten Jehovas und seine Wunderwerke in der Tiefe:
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Er spricht und bestellt einen Sturmwind, der hoch erhebt seine Wellen.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Sie fahren hinauf zum Himmel, sinken hinab in die Tiefen; es zerschmilzt in der Not ihre Seele.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Sie taumeln und schwanken wie ein Trunkener, und zunichte wird alle ihre Weisheit.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Dann schreien sie zu Jehova in ihrer Bedrängnis, und er führt sie heraus aus ihren Drangsalen.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Er verwandelt den Sturm in Stille, und es legen sich die Wellen.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Und sie freuen sich, daß sie sich beruhigen, und er führt sie in den ersehnten Hafen.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Mögen sie Jehova preisen wegen seiner Güte, und wegen seiner Wundertaten an den Menschenkindern.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Und ihn erheben in der Versammlung des Volkes, und in der Sitzung der Ältesten ihn loben!
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Er macht Ströme zur Wüste und Wasserquellen zu dürrem Lande,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
fruchtbares Land zur Salzsteppe wegen der Bosheit der darin Wohnenden.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Er macht zum Wasserteich die Wüste und dürres Land zu Wasserquellen;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
und er läßt Hungrige daselbst wohnen und sie gründen eine Wohnstadt.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Und sie besäen Felder und pflanzen Weinberge, welche Frucht bringen als Ertrag;
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
und er segnet sie, und sie mehren sich sehr, und ihres Viehes läßt er nicht wenig sein.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Und sie vermindern sich und werden gebeugt durch Bedrückung, Unglück und Jammer.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Er schüttet Verachtung auf Fürsten, und läßt sie umherirren in pfadloser Einöde;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
und er hebt den Armen empor aus dem Elend, und macht Herden gleich seine Geschlechter.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Die Aufrichtigen werden es sehen und sich freuen, und alle Ungerechtigkeit wird ihren Mund verschließen.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Wer weise ist, der wird dieses beachten, und verstehen werden sie die Gütigkeiten Jehovas.
