Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
"Rendez hommage à l’Eternel, car il est bon, car sa grâce dure à jamais!"
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Qu’ils parlent ainsi, ceux que l’Eternel a délivrés, qu’il a délivrés de la main de l’oppresseur,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
qu’il a rassemblés de tous les pays, de l’Orient et du couchant, du Nord et de la mer.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Ils erraient dans le désert, par des chemins désolés, sans trouver de ville habitée.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Eprouvés par la faim et la soif, ils sentaient leur âme défaillir en eux.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Mais ils crièrent vers l’Eternel dans leur détresse: il les sauva de leurs angoisses.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Il les guida par une route toute droite pour les amener dans une ville habitée.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Qu’ils rendent grâce à l’Eternel pour sa bonté, pour ses miracles en faveur des hommes!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Car il rassasia l’âme exténuée, et remplit de délices l’âme affamée.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Il en est qui demeuraient dans les ténèbres et les ombres de la mort, enchaînés dans la misère et des liens de fer;
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
parce qu’ils s’étaient insurgés contre les paroles de Dieu, et avaient méprisé les desseins du Très-Haut.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Il avait accablé leur cœur de maux; ils avaient trébuché, sans personne pour les secourir.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Mais ils crièrent vers l’Eternel dans leur détresse: il les sauva de leurs angoisses.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Il les retira des ténèbres, des ombres de la mort, et rompit leurs liens.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Qu’ils rendent grâce à l’Eternel pour sa bonté, pour ses miracles en faveur des hommes!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Car il a brisé des portes d’airain, abattu des verrous de fer.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
D’Autres se montrèrent insensés par leur conduite criminelle, et furent accablés sous le poids de leurs fautes.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Leur âme éprouvait du dégoût pour toute nourriture; ils étaient arrivés jusqu’aux portes de la mort.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Mais ils crièrent vers l’Eternel dans leur détresse: il les sauva de leurs angoisses.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Il envoya sa parole pour les guérir, et les faire échapper de leurs tombeaux.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Qu’ils rendent grâce à l’Eternel pour sa bonté, pour ses miracles en faveur des hommes!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Qu’ils immolent des sacrifices de reconnaissance et racontent ses œuvres dans des chants joyeux!
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
D’Autres voguaient sur la mer dans des navires, faisaient leur besogne dans l’immensité des eaux;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Ils voyaient, ceux-là, les œuvres de l’Eternel, ses merveilles dans les profondeurs de l’océan.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Il parlait, et faisait souffler un vent de tempête qui soulève les vagues.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Ils montaient jusqu’au ciel, descendaient dans les abîmes; leur âme se fondait dans la souffrance.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Ils dansaient, ils titubaient comme l’homme ivre; toute leur sagesse était réduite à néant.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Mais ils crièrent vers l’Eternel dans leur détresse: il les sauva de leurs angoisses.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Il transforma l’ouragan en une brise légère, et les vagues apaisèrent leur fureur.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Ce fut une joie pour eux de voir renaître le calme; Dieu les conduisit au terme désiré de leur voyage.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Qu’ils rendent grâce à l’Eternel pour sa bonté, pour ses miracles en faveur des hommes!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Qu’ils l’exaltent dans l’assemblée du peuple, proclament ses louanges dans le conseil des anciens!
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Il changea les fleuves en désert, en une terre altérée les sources jaillissantes,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
un sol plantureux en une plage de sel, à cause de la méchanceté de ses habitants.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Il changea le désert en un pays de lacs, en sources jaillissantes une terre desséchée.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Là il établit des gens éprouvés par la faim, pour y fonder une ville populeuse.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Ils ensemencent des champs, plantent des vignes, qui portent d’abondantes récoltes.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Il les bénit, ils se multiplient prodigieusement, et il ne laisse pas s’amoindrir leur bétail.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
D’Autres, au contraire, sont décimés, et fléchissent sous l’étreinte du malheur et du chagrin.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Il répand le mépris sur les nobles, les égare dans un chaos sans issue;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
tandis qu’il relève le malheureux de sa misère et rend les familles nombreuses comme des troupeaux.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Les justes le voient et se réjouissent, et toute méchanceté tient la bouche close.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Quiconque est sage doit observer ces faits et se pénétrer des grâces de l’Eternel.
