Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Mida akpe na Yehowa, elabena enyo, eye eƒe lɔlɔ̃ li ɖaa.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Ame siwo Yehowa ɖe la negblɔ esia; ame siwo wòɖe tso futɔ la ƒe asi me,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
ame siwo nu wòƒo ƒui tso anyigbawo dzi, tso ɣedzeƒe kple ɣetoɖoƒe, anyiehe kple dziehe.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Ame aɖewo tsa tsaglãla le gbedzi kple gbedadaƒo, eye womekpɔ mɔ si woato ayi du aɖe si me woanɔ la o.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Dɔ kple tsikɔ wu wo, eye nu te woƒe luʋɔ ŋu le wo me.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Tete wodo ɣli yɔ Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Ekplɔ wo tẽe yi ɖe du aɖe si me woanɔ.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Elabena etsɔa nu nyuiwo ɖia ƒoe na ame siwo dɔ kple tsikɔ le wuwum.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Ame aɖewo nɔ viviti kple blukɔ tsiɖitsiɖi me, gamenɔla siwo le fu kpem le gakɔsɔkɔsɔwo me,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
elabena wodze aglã ɖe Mawu ƒe nyawo ŋuti, eye wodo vlo Dziƒoʋĩtɔ la ƒe aɖaŋudede.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Eya ta wòtsɔ wo de asi na dɔ sesẽ wɔwɔ, womu sɔgɔsɔgɔsɔgɔ, eye ame aɖeke meli akpe ɖe wo ŋu o.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Tete wodo ɣli na Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Eɖe wo le viviti kple blukɔ tsiɖitsiɖitsiɖi la me, eye wòtso woƒe gakɔsɔkɔsɔwo.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
elabena eŋe akɔbligbowo, eye wòlã gayibɔ ƒe gametiwo me.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Wo dometɔ aɖewo zu bometsilawo to woƒe aglãdzenuwo wɔwɔ me, eye wokpe fu le woƒe dzidadawo ta.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Wonyɔ ŋu nuɖuɖu ɖe sia ɖe, eye woɖo ku ƒe agbowo nu.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Wodo ɣli na Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Edɔ eƒe nya ɖa, eye wòyɔ dɔ wo, heɖe wo tso tsiẽƒe.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Wonesa akpedavɔ nɛ, eye woaɖe eƒe dɔwɔwɔwo afia to aseyetsohawo me.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Ame aɖewo le meli me zɔ atsiaƒu dzi, wonye asitsalawo le tɔ gãwo dzi.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Wokpɔ Yehowa ƒe dɔwɔwɔwo, wokpɔ eƒe nukudɔwo le atsiaƒu gɔme,
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
elabena eƒo nu, elɔ ahom kɔ ɖe ƒu la dzi, eye eƒe tsotsoewo dze agbo.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Woyi dziƒo boo, eye wogadze eme le gogloƒe ke, ale le woƒe agbe ƒe xaxa me, woƒe dzideƒo lolo gbana.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Wole mumum sɔgɔsɔgɔsɔgɔ, le nu klim abe ame siwo mu aha ene, eye womegale naneke gɔme sem o.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Tete wodo ɣli na Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Etsi ahom la nu wòzi ɖoɖoe abe dalĩ dom wole ene, eye ƒutsotsoeawo hã ɖo to kpoo.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Wokpɔ dzidzɔ esi wòdze kɔ anyi, eye wòkplɔ wo va se ɖe esime wova ɖo afi si wodi be yewoanɔ.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Wonedoe ɖe dzi le dukɔ la ƒe ƒuƒoƒo me, eye woakafui le dumegãwo ƒe takpekpe me.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Etrɔ tɔsisiwo wozu gbegbe kple tsidzɔƒewo wozu kuɖiɖinyigba,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
eye agbledeƒe zu dzeƒi le ame siwo le teƒe ma ƒe nu vɔ̃ɖi wɔwɔ ta.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Etrɔ gbegbe wòzu tɔʋu, eye kuɖiɖinyigba zu tsidzɔƒe;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
afi mae wòkplɔ dɔwuitɔwo be woava nɔ, eye wotso du si me woanɔ.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Woƒã nukuwo ɖe agble me, wode waingblewo, eye wotse ku geɖe hena xaxa.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Eyra wo, eye woƒe xexlẽme dzi ɖe edzi ŋutɔ. Nenema ke mena woƒe lãhawo dzi ɖe kpɔtɔ o.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Tete wozu ʋɛ, wobɔbɔ wo ɖe anyi le teteɖeanyi, dzɔgbevɔ̃e kple nuxaxa me;
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
eye eya ame si trɔa vlododo kɔna ɖe ame ŋkutawo dzi la, wɔe be wole tsaglãla tsam le gbegbe afi si mɔtoƒe aɖeke mele o.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Ke ekɔ hiãtɔwo ɖe dzi tso woƒe hiã me, eye wòna woƒe ƒome dzi ɖe edzi abe lãhawo ene.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Ame dzɔdzɔe kpɔe, eye wòkpɔ dzidzɔ, gake ame vɔ̃ɖiwo katã mia woƒe nu.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Ame si nye nunyala la, neɖo to nu siawo, eye wòabu Yehowa ƒe lɔlɔ̃ deto la ŋuti.
