Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluya. Knouleche ye to the Lord, for he is good; for his merci is in to the world.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Sei thei, that ben ayen bouyt of the Lord; whiche he ayen bouyte fro the hond of the enemye, fro cuntreis he gaderide hem togidere.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Fro the risyng of the sunne, and fro the goyng doun; fro the north, and fro the see.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Thei erriden in wildirnesse, in a place with out watir; thei founden not weie of the citee of dwellyng place.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Thei weren hungri and thirsti; her soule failide in hem.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he delyuerede hem fro her nedynesses.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he ledde forth hem in to the riyt weie; that thei schulden go in to the citee of dwelling.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueilis knouleche to the sones of men.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he fillide a voide man; and he fillide with goodis an hungry man.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
God delyuerede men sittynge in derknessis, and in the schadowe of deth; and men prisoned in beggerye and in yrun.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
For thei maden bitter the spechis of God; and wraththiden the councel of the hiyeste.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And the herte of hem was maad meke in trauelis; and thei weren sijk, and noon was that helpide.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he delyuerede hem from her nedynessis.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
And he ledde hem out of derknessis, and schadowe of deth; and brak the boondis of hem.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueils knouleche to the sones of men.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he al to-brak brasun yatis; and he brak yrun barris.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
He vptook hem fro the weie of her wickidnesse; for thei weren maad lowe for her vnriytfulnesses.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
The soule of hem wlatide al mete; and thei neiyeden `til to the yatis of deth.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he delyuerede hem fro her nedynessis.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sente his word, and heelide hem; and delyuerede hem fro the perischingis of hem.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueils to the sones of men.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And offre thei the sacrifice of heriyng; and telle thei hise werkis in ful out ioiyng.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Thei that gon doun in to the see in schippis; and maken worching in many watris.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Thei sien the werkis of the Lord; and hise merueilis in the depthe.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
He seide, and the spirit of tempest stood; and the wawis therof weren arerid.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Thei stien til to heuenes, and goen doun `til to the depthis; the soule of hem failide in yuelis.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Thei weren troblid, and thei weren moued as a drunkun man; and al the wisdom of hem was deuourid.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he ledde hem out of her nedynessis.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
And he ordeynede the tempest therof in to a soft wynde; and the wawis therof weren stille.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And thei weren glad, for tho weren stille; and he ladde hem forth in to the hauene of her wille.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueilis to the sones of men.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
And enhaunse thei him in the chirche of the puple; and preise thei him in the chaier of eldre men.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He hath set floodis in to deseert; and the out goingis of watris in to thirst.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
He hath set fruytful lond in to saltnesse; for the malice of men dwellyng ther ynne.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He hath set deseert in to pondis of watris; and erthe with out watir in to outgoyngis of watris.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And he settide there hungri men; and thei maden a citee of dwelling.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And thei sowiden feeldis, and plauntiden vynes; and maden fruyt of birthe.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
And he blesside hem, and thei weren multiplied greetli; and he made not lesse her werk beestis.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
And thei weren maad fewe; and thei weren trauelid of tribulacioun of yuelis and of sorewis.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Strijf was sched out on princes; and he made hem for to erre without the weie, and not in the weie.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
And he helpide the pore man fro pouert; and settide meynees as a scheep bringynge forth lambren.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Riytful men schulen se, and schulen be glad; and al wickidnesse schal stoppe his mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who is wijs, and schal kepe these thingis; and schal vndirstonde the mercies of the Lord?
