< Psaltaren 107 >

1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
O give thanks to Yahweh—For he is good, For, age-abiding, is his lovingkindness.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let the redeemed of Yahweh say, Whom he hath redeemed from the hand of the adversary;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
And, out of the lands, hath gathered them—From the east and from the west, From the north and from the south.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered about in the desert—in a waste, Way to a city to dwell in, found they none;
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry—yea thirsty, their soul, within them, fainted:
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then made they outcry to Yahweh, in their peril, Out of their distresses, he rescued them;
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And led them by a straight road, That they might journey to a city to dwell in.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men;
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he hath satisfied the longing soul, and, the famished soul, hath he filled with good.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
The dwellers in darkness and death-shade, bound with oppression and iron;
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they had rebelled against the sayings of GOD, —and, the counsel of the Most High, they had spurned;
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And he bowed down, with labour, their heart, They staggered, with no one to help,
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then made they outcry to Yahweh in their peril, Out of their distresses, he saved them;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brought them forth out of darkness and death-shade, and, their fetters, he tare off.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he brake in pieces the doors of bronze, And, the bars of iron, he hewed asunder.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
The perverse, by reason of their transgression, and on account of their iniquities, are afflicted;
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
All manner of food, their soul abhorreth, and so they draw near unto the gates of death,
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then make they outcry to Yahweh in their peril, and, out of their distresses, he saveth them.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sendeth his word, and healeth them, and delivereth them from their graves.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Yea let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and recount his works with a shout.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Men who go down to the sea, in ships, doing business through mighty waters;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
They, see the works of Yahweh, and his wonders in the deep;
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
And he speaketh, and there ariseth a tempestuous wind, which lifteth on high its rolling waves;
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They mount the heavens, they descend the roaring deeps, their soul, by trouble, dissolveth;
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They reel and stagger, like a drunken man, and, all their wisdom, is engulfed,
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then make they outcry to Yahweh in their peril, and, out of their distresses, he bringeth them forth,
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He calmeth the storm to a whisper, and silent are their rolling waves:
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Then are they glad, because they are hushed, And he guideth them unto their desired haven.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Yea let them extol him in the convocation of the people, and, in the seated company of elders, let them praise him.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He turneth Rivers into a desert, and, Springs of Water, into thirsty ground,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A Land of Fruit, into a waste of salt, For the wickedness of them who dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He turneth A Desert, into a pool of water, and, A Parched Land into springs of water;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And hath caused the famished to dwell there, And they have built them a city to dwell in;
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And have sown fields, and planted vineyards, and made them fruits of increase:
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Thus hath he blessed them, and they have multiplied greatly, And, their cattle, he maketh not few.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
So have they become few and been brought low, By oppression, misfortune, and sorrow;
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He poureth contempt upon nobles, and causeth them to wander in a pathless waste;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
But he hath set the needy on high from affliction, and made families, like a flock: —
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The upright seeth and is glad, And, all perverseness, hath closed her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who is wise? then let him observe these things! and diligently consider the lovingkindness of Yahweh.

< Psaltaren 107 >