Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
BOOK FIFTH: Oh give thanks unto the Lord; for he is good; for unto eternity endureth his kindness.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Thus let the Lord's redeemed say, even those whom he hath redeemed from the hand of the adversary;
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
And whom he hath gathered out of the [various] lands, from the east, and from the west, from the north, and from the sea.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered about in the wilderness, in the desert path; they could not find an inhabited city:
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry and thirsty, their soul within them fainted.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried unto the Lord when they were in distress, [and] out of their afflictions he delivered them.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he led them forth on the right way, that they might go to an inhabited city.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he satisfied the longing soul, and the hungry soul he filled with good.—
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Such as sit in darkness and in the shadow of death, bound in misery and [fetters of] iron; —
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they have rebelled against the words of God, and have contemned the counsel of the Most High;
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And he humbled with trouble their heart; they stumbled, and there was none to help;
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
But when they cry unto the Lord when they are in distress, he saveth them out of their afflictions;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He bringeth them out of darkness and the shadow of death, and teareth their bands asunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he hath broken the doors of copper, and the bolts of iron hath he hewn asunder.—
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Fools, because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
All manner of food their soul abhorreth; and they draw near unto the gates of death;
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
But when they cry unto the Lord when they are in distress, he saveth them out of their afflictions.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sendeth his word and healeth them, and delivereth them from their graves.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
They shall also sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and relate his deeds with joyful song.—
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They who go down to the sea in ships, who do business on great waters; —
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
These have seen the works of the Lord, and his wonders on the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
For he spoke, and he raised the stormy wind, which lifteth up its waves.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They would mount up to heaven, they would go down to the depths: their soul was melted because of their danger.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They would reel to and fro, and stagger like a drunken man, and all their wisdom was exhausted.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
And they cried unto the Lord when they were in distress, and he brought them out of their afflictions.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He calmed the storm into a whisper, and stilled were the waves of the sea.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And they were rejoiced because they were silent: and then he guided them unto their desired haven.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
And they must exalt him in the congregation of the people, and in the assembly of the elders must they praise him.—
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He changeth rivers into a wilderness, and water-springs into parched ground;
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A fruitful land into a salty waste, for the wickedness of those that dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He changeth the wilderness into a pool of water, and desert land into water-springs.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And there he causeth to dwell the hungry, that they may found an inhabited city;
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And they sow fields, and plant vineyards, that they may yield the fruits of the [annual] product.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
He also blesseth them, and they multiply greatly, and he suffereth not their cattle to diminish.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
They were also diminished and bowed low through oppression, misfortune, and sorrow:
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He [then] poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in a pathless wilderness.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
And he exalteth the needy from misery, and maketh [his] families like flocks.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The righteous shall see it, and rejoice; but all wickedness shall stop her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Whoever is wise, let him observe these things, and let [all] understand the kindness of the Lord.
