Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise the Lord, because he is good: for his mercie endureth for euer.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let them, which haue bene redeemed of the Lord, shewe how he hath deliuered them from the hand of the oppressour,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
And gathered them out of the lands, from the East and from the West, from the North and from the South.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
When they wandered in the desert and wildernesse out of the waie, and founde no citie to dwell in,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Both hungrie and thirstie, their soule fainted in them.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried vnto the Lord in their trouble, and he deliuered them from their distresse,
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And led them forth by the right way, that they might goe to a citie of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them therefore confesse before ye Lord his louing kindnesse, and his wonderfull woorkes before the sonnes of men.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he satisfied the thirstie soule, and filled the hungrie soule with goodnesse.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
They that dwell in darkenesse and in the shadowe of death, being bounde in miserie and yron,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they rebelled against the wordes of the Lord, and despised the counsell of the most High,
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
When he humbled their heart with heauines, then they fell downe and there was no helper.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then they cried vnto the Lord in their trouble, and he deliuered them from their distresse.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brought them out of darkenes, and out of the shadowe of death, and brake their bandes asunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them therefore cofesse before the Lord his louing kindnesse, and his wonderfull woorkes before the sonnes of men.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For hee hath broken the gates of brasse, and brast the barres of yron asunder.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Fooles by reason of their transgression, and because of their iniquities are afflicted.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soule abhorreth al meat, and they are brought to deaths doore.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then they crie vnto the Lord in their trouble, and he deliuereth them from their distresse.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sendeth his worde and healeth them, and deliuereth them from their graues.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them therefore cofesse before the Lord his louing kindnesse, and his wonderful workes before the sonnes of men,
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And let them offer sacrifices of praise, and declare his workes with reioycing.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They that goe downe to the sea in ships, and occupie by the great waters,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
They see the woorkes of the Lord, and his wonders in the deepe.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
For he commaundeth and raiseth the stormie winde, and it lifteth vp the waues thereof.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They mount vp to the heauen, and descend to ye deepe, so that their soule melteth for trouble.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They are tossed to and from, and stagger like a drunken man, and all their cunning is gone.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then they crie vnto the Lord in their trouble, and he bringeth them out of their distresse.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He turneth the storme to calme, so that the waues thereof are still.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
When they are quieted, they are glad, and hee bringeth them vnto the hauen, where they would be.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them therfore confesse before the Lord his louing kindnesse, and his wonderfull woorkes before the sonnes of men.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
And let them exalt him in the Congregation of the people, and praise him in the assembly of the Elders.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He turneth the floodes into a wildernesse, and the springs of waters into drinesse,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
And a fruitfull land into barrennes for the wickednes of them that dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Againe hee turneth the wildernesse into pooles of water, and the drie lande into water springs.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And there he placeth the hungrie, and they builde a citie to dwell in,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And sowe the fieldes, and plant vineyardes, which bring foorth fruitfull increase.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
For he blesseth them, and they multiplie exceedingly, and he diminisheth not their cattell.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Againe men are diminished, and brought lowe by oppression, euill and sorowe.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He powreth contempt vpon princes, and causeth them to erre in desert places out of the way.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Yet he raiseth vp the poore out of miserie, and maketh him families like a flocke of sheepe.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The righteous shall see it, and reioyce, and all iniquitie shall stoppe her mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who is wise that hee may obserue these things? for they shall vnderstand the louing kindnesse of the Lord.
