Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Thank the Lord, for he is good! His trustworthy love continues forever!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let those the Lord has saved say that they are saved; those he has rescued from the power of the enemy.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
He has gathered them together from distant lands, from the east and the west, the north and the south.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered in the desert wilderness, unable to find a way to a city where they could live.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry and thirsty, they became very discouraged.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried out to the Lord to help them in their troubles, and he saved them from their suffering.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
He led them along a straight way to a city where they could live.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them praise the Lord for his trustworthy love, and for all the wonderful things he does for people.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he gives drink to those who are thirsty, and food to those who are hungry.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Some sat in complete darkness, prisoners of misery and bound with iron chains,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
for they had rebelled against what God had said; they had rejected the guidance of the Most High.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
So he humbled their pride with the troubles of life; they tripped over and no one was there to stop them falling.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then they called out to the Lord for help in their troubles, and he saved them from their suffering.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brought them out of complete darkness, he broke their chains to pieces.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them praise the Lord for his trustworthy love, and for all the wonderful things he does for people.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he breaks down the bronze doors, and cuts through the iron bars.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
They were stupid because they rebelled; they suffered for their sins.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
They didn't want to eat; they were at death's door.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then they called out to the Lord for help in their troubles, and he saved them from their suffering.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He gave the command and he healed them; he saved them from the grave.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them praise the Lord for his trustworthy love, and for all the wonderful things he does for people.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Let them present thank offerings and sing with joy about what he has done.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Those who set sail in ships, crossing the seas to earn their living,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
they have seen the Lord's incredible power at work—the wonderful things he did in the deepest oceans.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
He only had to speak to cause a stormy wind that stirred up towering waves,
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
lifting the ships high in the air and then plunging them down. The sailors were so terrified that their courage melted away.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They staggered around, falling from side to side like drunks—all their seamanship skills were useless.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then they cried out to the Lord to help them in their troubles, and he saved them from their suffering.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He calmed the storm, the waves were quiet.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
The sailors were so happy when it all calmed down, and he brought them to the harbor they wanted.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them praise the Lord for his trustworthy love, and for all the wonderful things he does for people.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Let them say how wonderful he is in front of the whole congregation and the elders.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He dries up rivers and turns the land into a desert; the water springs stop flowing and the earth turns dry and dusty.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Fruitful ground becomes a salty wasteland because of the wickedness of those living there.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
But he also turns around and makes pools of water in the desert, and makes water springs flow in a dry and dusty land.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
He brings hungry people to live there—a place they can build their cities.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
They sow their fields and plant their vineyards, producing a good harvest.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
He takes care of them, and their numbers increase dramatically—their cattle too!
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
When they become few, brought low by oppression, misery, and sorrow,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He pours out his contempt on their leaders, making them wander, lost in the wilderness.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
But he lifts the poor out of their troubles, and makes their families as big as flocks.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Those who live right will observe what is happening and be glad, but the wicked will be silenced.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Those who are wise will pay attention to all this, and thoughtfully reflect on the Lord's trustworthy love.
