Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Give ye thanks unto Jehovah; for he is good; for his loving-kindness [endureth] for ever.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let the redeemed of Jehovah say so, whom he hath redeemed from the hand of the oppressor,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
And gathered out of the countries, from the east and from the west, from the north and from the sea.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered in the wilderness in a desert way, they found no city of habitation;
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Hungry and thirsty, their soul fainted in them:
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Then they cried unto Jehovah in their trouble, [and] he delivered them out of their distresses,
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he led them forth by a right way, that they might go to a city of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he hath satisfied the longing soul and filled the hungry soul with good.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Such as inhabit darkness and the shadow of death, bound in affliction and iron,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Because they had rebelled against the words of God, and had despised the counsel of the Most High; ...
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And he bowed down their heart with labour; they stumbled, and there was none to help:
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Then they cried unto Jehovah in their trouble, [and] he saved them out of their distresses;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
He brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bands in sunder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he hath broken the gates of bronze, and cut asunder the bars of iron.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Fools, because of their way of transgression, and because of their iniquities, are afflicted;
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soul abhorreth all manner of food, and they draw near unto the gates of death:
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Then they cry unto Jehovah in their trouble, [and] he saveth them out of their distresses;
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sendeth his word, and healeth them, and delivereth them from their destructions.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men,
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And let them offer the sacrifices of thanksgiving, and declare his works in joyful song.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
They that go down to the sea in ships, that do business in great waters,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
These see the works of Jehovah, and his wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
For he speaketh, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof:
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They mount up to the heavens, they go down to the depths; their soul is melted because of trouble;
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and they are at their wits' end:
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Then they cry unto Jehovah in their trouble, and he bringeth them out of their distresses;
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
He maketh the storm a calm, and the waves thereof are still:
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And they rejoice because they are quiet; and he bringeth them unto their desired haven.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the session of the elders.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He maketh rivers into a wilderness, and water-springs into dry ground;
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
A fruitful land into a plain of salt, for the wickedness of them that dwell therein.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He maketh the wilderness into a pool of water, and the dry land into water-springs;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And there he maketh the hungry to dwell, and they establish a city of habitation;
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And sow fields, and plant vineyards, which yield fruits of increase;
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
And he blesseth them, so that they are multiplied greatly; and he suffereth not their cattle to decrease.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
And they are diminished and brought low, through oppression, adversity, and sorrow:
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
He poureth contempt upon nobles, and causeth them to wander in a pathless waste;
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
But he secureth the needy one on high from affliction, and maketh [him] families like flocks.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The upright shall see it, and rejoice; and all unrighteousness shall stop its mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Whoso is wise, let him observe these things, and let them understand the loving-kindnesses of Jehovah.
