Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluia. Confess to the Lord, for he is good, for his mercy is with every generation.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Let those who have been redeemed by the Lord say so: those whom he redeemed from the hand of the enemy and gathered from the regions,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
from the rising of the sun and its setting, from the north and from the sea.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
They wandered into solitude in a waterless place. They did not find the way of the city to be their dwelling place.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
They were hungry, and they were thirsty. Their soul fainted within them.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
And they cried out to the Lord in tribulation, and he rescued them in their necessity.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
And he led them in the right way, so that they might go forth to a city of habitation.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let his mercies confess to the Lord, and let his miracles confess to the sons of men.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
For he has satisfied the empty soul, and he has satisfied the hungry soul with good things:
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
those sitting in darkness and in the shadow of death, shackled by extreme poverty and by iron.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
For they exasperated the eloquence of God, and they irritated the deliberation of the Most High.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
And their heart was brought low with hardships. They were weakened, and there was no one to help them.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
And they cried out to the Lord in their tribulation, and he freed them from their distress.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
And he led them out of darkness and the shadow of death, and he broke apart their chains.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Let his mercies confess to the Lord, and let his miracles confess to the sons of men.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
For he has crushed the gates of brass and broken the iron bars.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
He has taken them up, from the way of their iniquity. For they were brought low, because of their injustices.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
Their soul abhorred all food, and they drew near even to the gates of death.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
And they cried out to the Lord in their tribulation, and he delivered them in their necessity.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
He sent his word, and he healed them, and he rescued them from their utter destruction.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let his mercies confess to the Lord, and let his miracles confess to the sons of men.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
And let them offer sacrifice with the sacrifice of praise, and let them announce his works in exultation.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Those who descend to the sea in ships, making their livelihood in the great waters:
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
these have seen the works of the Lord and his wonders in the deep.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
He spoke: and a windstorm stood up, and its waves were exalted.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
They ascend even to the heavens, and they descend even to the abyss. Their soul will waste away in distress.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
They were troubled, and they moved like a drunkard, and all their wisdom was consumed.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
And they cried out to the Lord in their tribulation, and he led them out of their distress.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
And he replaced the storm with a breeze, and its waves were stilled.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
And they were joyful that it was stilled, and he led them into the haven that they desired.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Let his mercies confess to the Lord, and let his miracles confess to the sons of men.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
And let them exalt him in the Church of the people, and praise him in the chair of the elders.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
He has placed rivers in the desert and sources of water in dry places,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
a fruit-bearing land in the midst of brine, before the malice of those who dwell in it.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
He has placed a desert in the midst of pools of waters, and a land without water in the midst of sources of water.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
And he has gathered the hungry together there, and they constructed a city of habitation.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
And they sowed fields and planted vineyards, and they produced the fruit of nativity.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
And he blessed them, and they were multiplied exceedingly. And he did not diminish their beasts of burden.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
And they became few, and they were afflicted by the tribulation of evils and of sorrow.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Contempt was poured over their leaders, and he caused them to wander in an impassable place, and not on the way.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
And he helped the poor out of destitution, and he stationed families like sheep.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
The upright will see, and they will rejoice. And every iniquity will block its mouth.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Who is wise and will keep these things? And who will understand the mercies of the Lord?
