Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Saa skal HERRENS genløste sige, de, han løste af Fjendens Haand
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
og samlede ind fra Landene, fra Øst og Vest, fra Nord og fra Havet.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
I den øde Ørk for de vild, fandt ikke Vej til beboet By,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
de led baade Sult og Tørst, deres Sjæl var ved at vansmægte;
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
og førte dem ad rette Vej, saa de kom til beboet By.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Thi han mætted den vansmægtende Sjæl og fyldte den sultne med godt.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
De sad i Mulm og Mørke, bundne i Pine og Jern,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
fordi de havde staaet Guds Ord imod og ringeagtet den Højestes Raad.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Deres Hjerte var knuget af Kummer, de faldt, der var ingen, som hjalp;
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
førte dem ud af Mørket og Mulmet og sønderrev deres Baand.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Thi han sprængte Døre af Kobber og sønderslog Slaaer af Jern.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
De sygnede hen for Synd og led for Brødes Skyld,
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
de væmmedes ved al Slags Mad, de kom Dødens Porte nær;
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
sendte sit Ord og lægede dem og frelste deres Liv fra Graven.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
og ofre Lovprisningsofre og med Jubel forkynde hans Gerninger.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
De for ud paa Havet i Skibe, drev Handel paa vældige Vande,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
blev Vidne til HERRENS Gerninger, hans Underværker i Dybet;
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
han bød, og et Stormvejr rejste sig, Bølgerne taarnedes op;
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
mod Himlen steg de, i Dybet sank de, i Ulykken svandt deres Mod;
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
de tumled og raved som drukne, borte var al deres Visdom;
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
skiftede Stormen til Stille, saa Havets Bølger tav;
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
og glade blev de, fordi det stilned; han førte dem til Havnen, de søgte.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn,
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
ophøje ham i Folkets Forsamling og prise ham i de Ældstes Kreds!
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Floder gør han til Ørken og Kilder til øde Land,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
til Saltsteppe frugtbart Land for Ondskabens Skyld hos dem, som bor der.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Ørken gør han til Vanddrag, det tørre Land til Kilder;
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
der lader han sultne bo, saa de grunder en By at bo i,
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
tilsaar Marker og planter Vin og høster Afgrødens Frugt.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Han velsigner dem, de bliver mange, han lader det ikke skorte paa Kvæg.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
De bliver faa og segner under Modgangs og Kummers Tryk,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
han udøser Haan over Fyrster og lader dem rave i vejløst Øde.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Men han løfter den fattige op af hans Nød og gør deres Slægter som Hjorde;
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
de oprigtige ser det og glædes, men al Ondskab lukker sin Mund.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Hvo som er viis, han mærke sig det og lægge sig HERRENS Naade paa Sinde!
