< Psaltaren 106 >

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
¡Alaben al Señor! ¡Agradézcanle, porque es bueno! Su gran amor durará para siempre.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
¿Quién puede dar cuenta de todas las maravillas que el Señor ha hecho? ¿Quién puede darle toda la alabanza que merece?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Felices son esos que tratan a la gente de forma justa, quienes siempre hacen lo correcto.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Acuérdate de mi, por favor, cuando seas generoso con tu pueblo; piensa en mí cuando vengas a salvar.
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Déjame ver a tu pueblo escogido prosperar; déjame alegrarme juntamente con tu nación santa; déjame compartir tu gozo con los tuyos.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Hemos pecado como nuestros antepasados. Nos hemos equivocado. Somos culpables.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
No prestaron atención a todas las cosas buenas que hiciste. No guardaron en su corazón cuánto los amabas, sino que eligieron rebelarse en el mar Rojo.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Tanto así que los salvó por su carácter santo, y para mostrar su poder
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Él dio la orden al mar Rojo, y este se secó. Guió a su pueblo a través de la profundidad del mar como si fueran por el desierto.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Los rescató de aquellos que lo odiaban; los salvó del poder de sus enemigos.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
El agua ahogó a sus enemigos, ni uno de ellos sobrevivió,
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Entonces su pueblo confió en lo que él había prometido, y cantó alabanzas a su nombre.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Pero ellos olvidaron rápidamente lo que Dios había hecho por ellos, y no escucharon sus advertencias.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Estaban llenos de ansias desesperadas en el desierto; provocaron a Dios en el desierto.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Dios les dio lo que querían, pero también les envió una plaga.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
La gente se volvió celosa de Moisés, y de Aarón, los sacerdotes santos del Señor.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
La tierra se abrió y se tragó a Datán; sepultó a Abiram y a sus seguidores.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Fuego ardiente se encendió en medio de ellos. Una llama que los quemó a todos.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
En el monte Sinaí elaboraron un becerro, se postraron ante un ídolo de metal.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
¡Reemplazaron su rey de gloria por un toro que comía yerba!
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Se olvidaron de Dios, su Salvador, quien había hecho cosas maravillosas en Egipto;
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
obrando toda clase de milagros en la tierra de Cam, haciendo cosas maravillosas en el mar Rojo.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Y entonces dijo que iba a destruirlos, pero Moisés, su líder escogido, se colocó entre Dios y el pueblo para persuadirlo de nos destruirlos en su ira.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Más tarde el pueblo se rehusó a entrar a la tierra prometida; no confiaron en que Él cumpliría lo que había prometido.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Hablaban en sus tiendas sobre el Señor, y se rehusaron a obedecer lo que les había ordenado.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Entonces levantó su mano para hacerles una seria advertencia de que los destruiría en el desierto,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
que dispersaría a sus descendientes entre las naciones, mandándolos a países lejanos.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Proclamaron fidelidad a Baal Peor, y comieron alimento sacrificado a los muertos.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Provocaron al Señor con lo que hicieron, haciéndolo enojar, y una plaga cayó sobre ellos.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Pero Finees tomó un lugar por el Señor e intervino, y la plaga se detuvo.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Ha sido considerado como un hombre que vivió con rectitud desde entonces hasta ahora, durante todas las generaciones.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
También hicieron airar al Señor en las aguas de Meribá, cuando las cosas se pusieron en contra de Moisés por culpa de ellos.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Lo hicieron enfurecer tanto que habló sin pensar en el calor del momento.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
No destruyeron a los pueblos paganos como el Señor les había dicho,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
sino que en su lugar se unieron a ellos y adoptaron su estilo de vida.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Adoraron a sus ídolos paganos que se convirtieron en una trampa para ellos.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Incluso rindieron en sacrificio a sus hijos e hijas a esos demonios.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Derramaron sangre de niños inocentes, sus propios hijos, sacrificándolos a los dioses de Canaán. Al hacerlo, mancharon la tierra con sangre.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Incluso mancharon sus propias vidas con lo que hicieron: sus acciones fueron adulterio espiritual.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Por eso el Señor se airó con su pueblo, odió a aquellos que le pertenecían.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Y los entregó a las naciones paganas. Estos pueblos que los odiaban ahora se convirtieron en sus dirigentes.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Sus enemigos los dominaron y los doblegaron con su poder.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
El Señor los rescató repetidas veces, pero ellos continuaron con sus actos rebeldes, hasta que fueron destruidos por sus propios pecados.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Pero, a pesar de todo esto, el Señor fue movido por su sufrimiento; oyó sus lamentos quejumbrosos.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Recordó el pacto que había hecho con ellos, y se contuvo por gran bondad y amor.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Hizo que los pueblos que los habían capturado los trataran con misericordia.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
¡Sálvanos, Señor, Dios nuestro! reúnenos nuevamente de entre todas las naciones, para que podamos agradecerte y hablar de lo maravilloso que eres.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
¡Cuán grande es el Señor, el Dios de Israel, quien vive por siempre y para siempre! ¡Todo el mundo diga “Amén”! ¡Alaben al Señor!

< Psaltaren 106 >