< Psaltaren 106 >

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Halleluja! Prisa Herren, for han er god, for æveleg varer hans miskunn!
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Kven kann fullt ut nemna Herrens velduge verk, forkynna all hans lov?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Sæle er dei som tek vare på det som rett er, den som gjer rettferd til kvar tid!
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Herre, kom meg i hug med den godhug du hev for ditt folk, gjesta meg med di frelsa!
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
so eg kann skoda lukka åt dine utvalde, gleda meg med ditt folks gleda, rosa meg med din arv.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Me hev synda med våre feder, me hev gjort ille, me hev vore ugudlege.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Våre feder i Egyptarland agta ikkje på dine under, dei kom ikkje i hug dine mange nådegjerningar, men dei var tråssuge ved havet, ved Raudehavet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Men endå frelste han deim for sitt namn skuld, av di han vilde kunngjera si magt,
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
og han truga Raudehavet so det vart turt, og han let deim ganga gjenom djupi som på slette marki,
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
og han frelste deim frå hans hand som hata deim, og løyste deim ut or fiendehand,
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
og vatn gøymde deira motstandarar, ikkje ein vart att av deim.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Då trudde dei på ordi hans, då song dei hans lov.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Men snart gløymde dei hans gjerningar, dei bia ikkje på hans råd;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
men dei fekk ein gir i seg i øydemarki, og dei freista Gud på den ubygde stad.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Då gav han deim det dei vilde hava, men sende tærande sjukdom yver deira liv.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Og dei vart ovundsjuke på Moses i lægret, på Aron, Herrens heilage.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Då opna jordi seg og slukte Datan, og ho let seg att yver flokken åt Abiram,
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
og det kveiktest eld på flokken deira, ein loge brende upp dei ugudlege.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Dei gjorde ein kalv ved Horeb og tilbad eit støypt bilæte,
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
og dei bytte burt si æra for bilætet av ein ukse som et gras.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Dei gløymde Gud, sin frelsar, som hadde gjort store ting i Egyptarland,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
undergjerningar i Khams land, skræmelege ting ved Raudehavet.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Og han tenktest til å tyna deim, dersom ikkje Moses, hans utvalde, hadde kasta seg imillom for hans åsyn til å avvenda hans vreide, at han ikkje skulde øydeleggja.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Og dei vanvyrde det herlege landet, dei trudde ikkje ordet hans,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
og dei knurra i sine tjeld, høyrde ikkje på Herrens røyst.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Då lyfte han si hand imot deim til å slå deim ned i øydemarki,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
og slå deira etterkomarar ned millom heidningarne og spreida deim kring i landi.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Og dei batt seg saman med Ba’al-Peor, og dei åt av offer til dei daude,
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
og dei vekte harm ved si åtferd, og ei plåga braut ut millom deim.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Då stod Pinehas fram og heldt dom, og plåga stilltest;
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
og det vart rekna honom til rettferd frå ætt til ætt æveleg.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Og dei vekte vreide ved Meribavatnet, og det gjekk Moses ille for deira skuld;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
for dei var tråssuge mot hans ande, og han tala tankelaust med sine lippor.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Dei øydelagde ikkje dei folki som Herren hadde tala med deim um,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
men dei blanda seg med heidningarne og lærde deira gjerningar,
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
og dei tente deira avgudar, og desse vart deim til ei snara,
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
og dei ofra sine søner og døtter til magterne,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
og dei rende ut skuldlaust blod, blod av sine søner og døtter som dei ofra til Kana’ans avgudar, og landet vart vanhelga med blodskuld.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Og dei vart ureine ved sine gjerningar og dreiv hor ved si åtferd.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Då loga Herrens vreide upp imot hans folk, og han stygdest ved sin arv.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Og han gav deim i handi på heidningar, og dei som hata deim, vart herrar yver deim,
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
og deira fiendar trengde deim, og dei laut bøygja seg under deira hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Mange gonger fria han deim ut, men dei var tråssuge og sjølvrådige, og dei kom reint i vesaldom for si misgjerning.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Men han såg til deim då dei var i naud, med di han høyrde deira klagerop.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Og han kom i hug si pakt for deim, og han ynkast etter si store miskunn.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Og han let deim finna miskunn hjå alle som hadde fanga deim.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Frels oss, Herre vår Gud, og samla oss frå heidningarne, so me kann prisa ditt heilage namn, rosa oss av ditt lov!
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Lova vere Herren, Israels Gud, frå æva og til æva! Og alt folket segje: Amen. Halleluja!

< Psaltaren 106 >