Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Treño t’Iehovà; andriaño t’Iehovà, amy te Ie ro soa; nainai’e ty fiferenaiña’e.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Ia ty mahatalily o sata fanjaka’ Iehovào? ndra hahafitsey o enge’e iabio?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Haha ze mahafiambeñe ty hatò, naho mitolom-panao ty fahiti’e.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Tiahio iraho, ry Iehovà, naho isohe’o ondati’oo; itiliho amy fandrombaha’oy.
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Hahatreavako ty firaoraoa’ o jinobo’oo, hirebeke ami’ty hafalea’ i fifehea’oy, hitrao-pitreñañe amy lova’oy.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Nindre nandilatse amo roae’aio zahay; nanao hakeo, nitolon-karatiañe.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Tsy nihaoñe’ o rae’ay e Mitsraimeo o halatsà’oo; tsy nitiahi’ iereo o fiferenaiña’o vokatseo, te mone niola amy Abo Tiañe, an-dRiake Mena añe.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Fe rinomba’e ty amy tahina’ey, hampaharofoana’e ty haozara’e.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Trinevo’e i Riake Menay, le nimaike, vaho niaoloa’e, nitoañe o lalekeo hoe te fatram-bey.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Le rinomba’e boak’an-taña’ i malaiñe iareoy, naho jineba’e am-pità’ i rafelahiy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Nopoe’ i ranoy o rafelahi’eo; tsy nanisàñe honka’e.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Aa le natokisa’ iareo o tsara’eo, nisaboeñe ty enge’e.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Fe nihaliño’ iereo anianike o sata’eo tsy nahaliñe o famerea’eo.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Le niazo’ ty hasiji-mena an-jerezere tane añe; nazizi’ iereo am-babangoañe ao t’i Andrianañahare.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Aa le nitolora’e i nihalalie’ iereoy, fe nañiraha’e haborokàñe ty fiai’iereo.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Ie nitsikirike i Mosè an-tobe ao, naho i Aharone navahe’ Iehovày,
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
le nisokake i taney niteleñe i Datane; naho nandembeke ty fehe’ i Abirame.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Nisolebare’ ty afo añivo’ i rimboñey; niforototoe’ i firebarebàñey o tsivokatseo.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Nitsene bania e Korebe añe iereo, naho nilokoloko amy sare trinanakey;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
aa le natakalo’ iereo sare bania mivazakota ahetse, ty engen’ Añahare.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Nihaliño’ iereo t’i Andrianañahare mpandrombake iareo, I nanao raha fanjàka e Mitsraimey,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
raha tsitantane an-tane’ i Kame vaho raha naharevendreveñe an-dRiake Mena añe.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Aa le nanao ty hoe t’ie harotsa’e: naho tsy te nijohañe an-jebañe añatrefa’e eo t’i Mosè jinobo’e, nampivioñe i haviñera’ey tsy hanjamana’e.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Niheje’ iereo amy zao i tane nirieñey; tsy natokisañe o tsara’eo,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
f’ie niñeoñeoñe an-kijà ao, tsy hinao’ iereo ty fiarañanaña’ Iehovà.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Aa le nifanta te hampikorovohe’e an-jerezere tane ao,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
naho havarakai’e amo fifeheañeo ty tarira’ iareo vaho haparatsà’e amo taneo.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Mbore nireketse amy Baale-Peore iereo vaho nampibotseke haneñe nisoroñañe an-dolo.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Aa le nampiviñere’ iereo amo fitoloña’ iareoo, vaho natorotosi’e an-kiria.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Niongak’ amy zao t’i Pinekase le nijebañe, vaho nisebañeñe i angorosiy.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Nivolilien-ko havañonañe ama’e zay. ho a ze hene tarira’e mifandimbeo.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Nampiviñera’ iareo ka amo rano mpilie-drokoñeo, le niazom-boiñe ty am’iereo t’i Mosè;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
amy t’ie nikai-jaka amy arofo’ey, le kamaike ty niakatse am-pivimbi’e ao.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Tsy nifongore’ iareo ondatio, amy nandilia’ Iehovà hanoeñey,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Te mone nifañaoñe amo kilakila‘ndatio naho nizatse o sata’eo,
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
naho nitoroñe o saren-drahare’eo ze nanjare fandrik’ am’ iereo,
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
naho nasoro’ iereo amo kokolampao o anadahi’iareoo naho o anak’ ampela’iareoo,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
vaho nampiorike lio-maliñe, ty lion’ anadahy naho anak’ampela, ie nasoro’ iereo amo saren-drahare’ i Kanànao, vaho vinetan-dio i taney.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Aa le nihativa am-pitoloñañe, nañarapilo amo fisafiria’iareoo.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Toly ndra niviañe am’ondatio ty haviñera’ Iehovà, vaho niheje’e i lova’ey.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Natolo’e am-pità’ o fifeheañeo iereo, hifehea’ o rafelahi’eo.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Niforekeke’ o nifankalaiñe am’iereoo le nareke ambane’ fità’iareo.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Beteke rinomba’e, f’ie nizehatse an-tsafiry, vaho nilempotse an-kakeo.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Ie nivazoho’e ty falovilovi’ iareo, naho jinanji’e o fitoreova’ iareoo,
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
le nitiahi’e ty am’ iereo i fañina’ey naho niselekaiñe, ty amo hene fiferenaiña’eo;
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
ie nampitretreze’e amo nanese iareo am-pandrohizañeo.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Rombaho zahay ry Iehovà Andrianañahare’ay, vaho atontono boak’ amo fifeheañeo, hañandriaña’ay ty tahina’o masiñe, vaho hitreñe amo enge’oo.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Andriañeñe t’Iehovà, Andrianañahare’ Israele, boak’an-kaehae’e pak’an-kaehae’e; vaho hene hiredoñe ami’ty hoe ondatio: Ie Izay, Treño t’Ià.
