Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Mumutendereze Mukama! Mwebaze Mukama kubanga mulungi, kubanga okwagala kwe tekuggwaawo emirembe gyonna.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Ani ayinza okwogera ku bikulu Mukama by’akola n’abimalayo, oba okumutendereza obulungi nga bw’asaanira?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Balina omukisa abalina obwenkanya, era abakola ebituufu bulijjo.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Onzijukiranga, Ayi Mukama, bw’obanga okolera abantu bo ebirungi; nange onnyambe bw’olibalokola,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
ndyoke neeyagalire wamu n’abalonde bo nga bafunye ebirungi, nsanyukire wamu n’eggwanga lyo, era ntendererezenga mu bantu bo.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Twonoonye, nga bajjajjaffe bwe baakola; tukoze ebibi ne tusobya nnyo.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Bakadde baffe tebaafaayo kujjukira ebyamagero bye wakola nga bali mu Misiri; n’ebyekisa ebingi bye wabakolera tebaabijjukira, bwe baatuuka ku Nnyanja Emyufu ne bakujeemera.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Naye Mukama n’abalokola, olw’erinnya lye, alyoke amanyise amaanyi g’obuyinza bwe obungi.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Yaboggolera Ennyanja Emyufu, n’ekalira; n’abakulembera okubayisa mu buziba ng’abayita ku lukalu mu ddungu.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Yabawonya abalabe baabwe; n’abanunula mu mikono gy’abo ababakyawa.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Amazzi ne gabuutikira abalabe baabwe; ne wataba n’omu awona.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Olwo ne bakkiriza ebigambo bye, bye yabasuubiza; ne bayimba nga bamutendereza.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Waayita akabanga katono ne beerabira ebyo byonna bye yakola; ne batawulirizanga kubuulirira kwe.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Bwe baatuuka mu ddungu, okwegomba ne kubasukkirira; ne bagezesa Katonda nga bali mu lukoola olwo.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Bw’atyo n’abawa kye baasaba, kyokka n’abaleetera n’olumbe olw’amaanyi.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Nga bali mu lusiisira baakwatirwa obuggya eri Musa ne Alooni abalonde ba Mukama.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Ettaka ne lyasama ne limira Dasani; Abiraamu ne banne ne libasaanyaawo.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Omuliro ne gukoleera ne gukwata abagoberezi baabwe; ennimi z’omuliro ne zookya aboonoonyi.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Bwe baali e Kolebu ne beekolera ennyana; ne basinza ekifaananyi ekyo kye baakola mu byuma bye baasaanuusa.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Ekitiibwa kya Katonda ne bakiwaanyisaamu ekibumbe ekifaanana ente erya omuddo.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Ne beerabira Katonda eyabanunula, eyabakolera ebintu ebikulu bwe bityo mu Misiri,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
ebyamagero bye yabakolera mu nsi ya Kaamu, n’ebikolwa eby’entiisa ku Nnyanja Emyufu.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
N’agamba nti, Ajja kubazikiriza. Naye Musa, omulonde we, n’ayimirira mu maaso ge n’amwegayirira, obusungu bwe ne bumuggwaako n’atabazikiriza.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Baanyooma eby’ensi ennungi, kubanga ekisuubizo kye tebaakirinaamu bwesige.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Beemulugunyiriza mu weema zaabwe, ne batagondera ddoboozi lya Mukama.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Kyeyava yeerayirira nti alibazikiririza mu ddungu,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
era nga n’abaana baabwe balisaasaanira mu mawanga ne bafiira eyo.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Baatandika okusinza Baali e Peoli; ne balya ebyaweebwangayo eri bakatonda abataliimu bulamu.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Ne banyiiza Katonda olw’ebikolwa byabwe ebibi; kawumpuli kyeyava abagwamu.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Naye Finekaasi n’ayimirira wakati waabwe ne Katonda, kawumpuli n’agenda.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Ekyo ne kimubalirwa nga kya butuukirivu emirembe gyonna.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Bwe baatuuka okumpi n’amazzi ag’e Meriba ne banyiiza Mukama, ne baleetera Musa emitawaana;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
kubanga baajeemera ebiragiro bye, ne kimwogeza n’ebigambo ebitaali bya magezi.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Abantu be baalwanyisa tebaabazikiriza nga Mukama bwe yali abalagidde,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
naye beetabika n’abannaggwanga ago ne bayiga empisa zaabwe.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Baasinza ebifaananyi ebikole n’emikono eby’amawanga ago ne bibafuukira omutego.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Baawaayo batabani baabwe ne bawala baabwe eri bakatonda abo.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Ne bayiwa omusaayi gwa batabani baabwe ne bawala baabwe abataliiko musango, be baawangayo eri ebifaananyi ebikole n’emikono Abakanani bye baakola, ensi n’eyonoonebwa n’omusaayi gwabwe.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Beeyonoona olw’ebyo bye baakola, ebikolwa byabwe ne bibafuula abataliimu nsa nga bavudde ku Katonda waabwe.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Mukama kyeyava asunguwalira abantu be, n’akyawa ezzadde lye.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
N’abawaayo eri amawanga amalala, abalabe ne babafuga.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Abalabe baabwe ne babanyigiriza, ne babatuntuza nnyo ddala.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Yabawonyanga abalabe baabwe emirundi mingi, naye obujeemu ne bubalemeramu, ebibi byabwe ne bigenda nga bibasaanyaawo.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Naye bwe yawulira okukaaba kwabwe, n’abakwatirwa ekisa;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
ku lwabwe, n’ajjukira endagaano ye; okwagala kwe okungi ne kumuleetera okukyusa ekirowoozo kye.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
N’abaleetera okusaasirwa abo abaabawambanga.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Ayi Mukama Katonda, otulokole, otukuŋŋaanye, otuggye mu mawanga, tulyoke twebazenga erinnya lyo ettukuvu, era tusanyukenga nga tukutendereza.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Mukama atenderezebwenga, Katonda wa Isirayiri, emirembe n’emirembe. Abantu bonna ka boogere nti, “Amiina!” Mumutendereze Mukama.
