Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
ALLELUIA. Celebrate il Signore; perciocchè [egli è] buono; Perciocchè la sua benignità [è] in eterno.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Chi potrà raccontar le potenze del Signore? [Chi] potrà pubblicar tutta la sua lode?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Beati coloro che osservano la dirittura, Che fanno ciò ch'è giusto in ogni tempo.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Ricordati di me, o Signore, Secondo la [tua] benevolenza verso il tuo popolo; Visitami colla tua salute;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Acciocchè io vegga il bene de' tuoi eletti, [E] mi rallegri dell'allegrezza della tua gente, [E] mi glorii colla tua eredità.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Noi, e i nostri padri, abbiam peccato, Abbiamo operato iniquamente ed empiamente.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
I nostri padri in Egitto non considerarono le tue maraviglie, Non si ricordarono della grandezza delle tue benignità; E si ribellarono presso al mare, nel Mar rosso.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Ma pure [il Signore] li salvò per l'amor del suo Nome, Per far nota la sua potenza;
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
E sgridò il Mar rosso, ed esso si seccò; E li fece camminar per gli abissi, come [per] un deserto.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
E li salvò di man di coloro che li odiavano, E li riscosse di man del nemico.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
E le acque copersero i lor nemici; E non ne scampò pure uno
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Allora credettero alle sue parole; Cantarono la sua lode.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
[Ma] presto dimenticarono le sue opere; Non aspettarono il suo consiglio;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
E si accessero di cupidigia nel deserto; E tentarono Iddio nella solitudine.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Ed egli diede loro ciò che chiedevano; Ma mandò la magrezza nelle lor persone.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Oltre a ciò furono mossi d'invidia contro a Mosè, nel campo; [E] contro ad Aaronne, il Santo del Signore.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
La terra si aperse, e tranghiottì Datan, E coperse il seguito di Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
E il fuoco arse la lor raunanza; La fiamma divampò gli empi.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Fecero un vitello in Horeb, E adorarono una statua di getto;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
E mutarono la lor gloria In una somiglianza di bue che mangia l'erba.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Dimenticarono Iddio, lor Salvatore, Il quale aveva fatte cose grandi in Egitto;
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Cose maravigliose nel paese di Cam, Tremende al Mar rosso.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Onde egli disse di sterminarli; Se non che Mosè, suo eletto, si presentò alla rottura davanti a lui, Per istornar l'ira sua che non distruggesse.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Disdegnarono ancora il paese desiderabile; Non credettero alla sua parola.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
E mormorarono ne' lor tabernacoli; Non attesero alla voce del Signore.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Onde egli alzò loro la mano, Che li farebbe cader nel deserto;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
E che farebbe cader la lor progenie fra le genti, E che li dispergerebbe per li paesi.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Oltre a ciò si congiunsero con Baal-peor, E mangiarono de' sacrificii de' morti;
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
E dispettarono [Iddio] co' lor fatti, Onde la piaga si avventò a loro.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Ma Finees si feve avanti, e fece giudicio; E la piaga fu arrestata.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
E ciò gli fu reputato per giustizia, Per ogni età, in perpetuo.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Provocarono ancora [il Signore] ad ira presso alla acque di Meriba, Ed avvenne del male a Mosè per loro.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Perciocchè inasprirono il suo spirito; Onde egli parlò disavvedutamente colle sue labbra.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Essi non distrussero i popoli, Che il Signore aveva lor detto;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Anzi si mescolarono fra le genti, Ed impararono le loro opere;
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
E servirono a' loro idoli, E quelli furono loro per laccio;
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
E sacrificarono i lor figluoli. E le lor figliuole a' demoni;
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
E sparsero il sangue innocente, Il sangue de' lor figliuoli e delle lor figliuole, I quali sacrificarono agl'idoli di Canaan; E il paese fu contaminato di sangue.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Ed essi si contaminarono per le loro opere, E fornicarono per li lor fatti.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Onde l'ira del Signore si accese contro al suo popolo, Ed egli abbominò la sua eredità;
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
E li diede in man delle genti; E quelli che li odiavano signoreggiarono sopra loro.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
E i lor nemici li oppressarono; Ed essi furono abbassati sotto alla lor mano.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Egli li riscosse molte volte; Ma essi lo dispettarono co' lor consigli, Onde furono abbattuti per la loro iniquità.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
E pure egli ha riguardato, quando [sono stati] in distretta; Quando ha udito il lor grido;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
E si è ricordato inverso loro del suo patto, E si è pentito, secondo la grandezza delle sue benignità.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Ed ha renduti loro pietosi Tutti quelli che li avevano menati in cattività.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Salvaci, o Signore Iddio nostro, E raccoglici d'infra le genti; Acciocchè celebriamo il Nome della tua santità, [E] ci gloriamo nella tua lode.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Benedetto [sia] il Signore Iddio d'Israele di secolo in secolo. Or dica tutto il popolo: Amen. Alleluia.
