Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Hallelúja! Drottinn, þökk sé þér því að þú ert góður! Elska þín varir að eilífu.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Hver getur talið upp öll máttarverk Guðs og hver getur lofað hann eins og rétt er og skylt? Enginn!
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Sæll er sá réttláti sem gerir nágrönnum sínum gott.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Drottinn, þegar þú blessar og bjargar fólki þínu, minnstu þá einnig mín.
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Gefðu mér hlut í velgengni þinna útvöldu, að fá að gleðjast með þeim og deila með þeim hjálp þinni.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Bæði við og feður okkar höfum margvíslega syndgað.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Máttarverk þín í Egyptalandi mátu þeir lítils og fljótlega gleymdu þeir góðverkum þínum og risu gegn þér við hafið hið rauða.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
En samt frelsaðir þú þá, hélst uppi heiðri nafns þíns og sýndir mátt þinn.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Þú klaufst hafið, lagðir þurran veg um botn þess og leiddir þá þar í gegn.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Þannig frelsaðir þú þá frá óvinum þeirra.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Síðan féll sjórinn aftur í farveg sinn og óvinir þeirra fórust – ekki einn komst af!
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Þá loks trúðu þeir Drottni og sungu honum lofsöng.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
En þeir voru fljótir að gleyma honum á ný! Þeir treystu ekki orðum hans
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
en heimtuðu sífellt meira og meira og reyndu eins og þeir gátu á þolinmæði Guðs.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Og hann lét að vilja þeirra, en þó ekki að öllu leyti.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Þeir gerðu uppreisn gegn Móse og líka Aron, manninn sem Guð hafði valið til prests.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Þá opnaðist jörðin og gleypti Datan og flokk Abírams.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Eldur féll af himni og eyddi illmennum þessum.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Þeir gerðu sér líkneski af nauti, sem étur gras,
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
og tilbáðu það í stað hins dýrlega Guðs!
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Þannig óvirtu þeir Guð, frelsara sinn,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
sem gert hafði undur og tákn í Egyptalandi og við hafið rauða.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Þess vegna áformaði Guð að eyða þeim öllum. En Móse, hans útvaldi þjónn, tók sér stöðu milli fólksins og Guðs og bað hann að láta af reiði sinni og tortíma þeim ekki.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Og ekki vildu þeir inn í fyrirheitna landið, þeir treystu ekki að Guð mundi vernda þá.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Þeir kvörtuðu í tjöldum sínum og fyrirlitu skipun hans.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Þá ákvað hann að láta þá deyja í eyðimörkinni,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
tvístra afkomendum þeirra meðal þjóðanna og herleiða þá til annarra landa.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Og hjá Peór gengu forfeður okkar í lið með fylgjendum Baals og báru fram fórnir til dauðra skurðgoða.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Það reitti Drottin til reiði og þess vegna braust út plága meðal þeirra.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Hún hélst þar til Pínehas gekk fram og refsaði þeim sem henni höfðu valdið.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Hans verður ætíð minnst fyrir það réttlætisverk.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Hjá Meríba reitti Ísrael Drottin aftur til reiði og olli Móse miklum vanda,
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
– hann reiddist og talaði ógætileg orð.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Og ekki útrýmdi Ísrael þjóðunum sem fyrir voru í landinu, eins og Guð hafði skipað þeim,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
heldur blönduðust þeir heiðingjunum og tóku upp ósiði þeirra.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Þeir færðu skurðgoðum þeirra fórnir og leiddust burt frá Guði.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Þeir fórnuðu jafnvel börnum sínum til illra anda –
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
til hjáguða Kanverja – úthelltu saklausu blóði og vanhelguðu landið með morðum.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Þeir saurguðust af illverkum þessum, því að með hjáguðadýrkun sinni rufu þeir trúnað við Guð.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Vegna alls þessa reiddist Drottinn Ísrael, lýð sínum, og fékk viðbjóð á honum,
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
og lét hann heiðnar þjóðir drottna yfir honum.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Ísrael var stjórnað af óvinum sínum og þeir kúguðu hann.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Aftur og aftur leysti hann þá undan okinu, en þeir héldu áfram að óhlýðnast honum, uns syndir þeirra komu þeim á kné.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Samt bænheyrði hann þá og linaði þjáningar þeirra.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Hann minntist loforðsins sem hann gaf þeim og aumkaðist yfir þá í elsku sinni,
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
svo að jafnvel þeir sem kúguðu þá, sýndu þeim miskunn.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Ó, frelsaðu okkur, Drottinn Guð! Safnaðu okkur saman frá þjóðunum svo að við getum sameiginlega þakkað þér og lofað nafn þitt.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Lofaður sé Drottinn, Guð Ísraels, frá eilífð til eilífðar. Og allt fólkið segi: „Amen!“Hallelúja.
