Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alléluia! Rendez hommage à l’Eternel, car sa grâce dure à jamais.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Qui saura dire la toute-puissance de l’Eternel, exprimer toute sa gloire?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Heureux ceux qui respectent le droit, pratiquent la justice en tout temps!
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Souviens-toi de moi, ô Eternel, dans ta bienveillance pour ton peuple, veille sur moi, par ta protection,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
pour que je puisse voir le bonheur de tes élus, me réjouir de la joie de ton peuple, me glorifier de concert avec ton héritage.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Nous avons péché tout comme nos pères, nous avons mal agi, nous sommes coupables!
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Nos pères, en Egypte, n’ont pas compris tes miracles, ni gardé le souvenir de tes nombreux bienfaits! Ils se révoltèrent aux bords de la mer, de la mer des Joncs.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Lui cependant les secourut à cause de son nom, pour faire connaître sa puissance.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Il apostropha la mer des Joncs, et elle se dessécha, il leur fit traverser les flots comme une terre nue.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Il leur porta secours contre l’oppresseur, les délivra de la main de l’ennemi.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Les eaux recouvrirent leurs persécuteurs, pas un d’entre eux n’en réchappa.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Alors ils eurent foi en ses paroles, et chantèrent ses louanges.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Bien vite ils oublièrent ses œuvres; ils ne mirent pas leur attente dans ses desseins.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Ils furent pris d’ardentes convoitises dans le désert, et mirent Dieu à l’épreuve dans la solitude.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Il leur accorda ce qu’ils réclamaient, mais envoya la consomption dans leurs organes.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Ils furent jaloux de Moïse dans le camp, d’Aaron, le saint de l’Eternel.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
La terre, s’entrouvrant, engloutit Dathan, elle se referma sur la bande d’Abirâm.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Un feu consuma leur troupe, une flamme embrasa les impies.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Ils fabriquèrent un veau près du Horeb, et se prosternèrent devant une idole en fonte.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Ils troquèrent ainsi leur gloire contre l’effigie d’un bœuf qui broute l’herbe.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Ils avaient oublié Dieu, leur sauveur, qui avait accompli de si grandes choses en Egypte,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
des merveilles dans le pays de Cham, de formidables prodiges près de la mer des Joncs.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Il parlait de les anéantir, si Moïse, son élu, ne se fût placé sur la brèche devant lui, pour détourner sa colère prête à tout détruire.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Puis ils montrèrent du dédain pour un pays délicieux, n’ayant pas foi en sa parole.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Ils murmurèrent dans leurs tentes, n’écoutèrent point la voix de l’Eternel;
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
et il leva la main contre eux pour jurer qu’il les ferait succomber dans le désert,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
qu’il rejetterait leurs descendants parmi les nations, et les disperserait dans leurs contrées.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Ils se prostituèrent à Baal-Peor, et mangèrent des sacrifices offerts à des dieux inanimés.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Ils déchaînèrent la colère par leurs actes, et un fléau fit irruption parmi eux.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Mais Phinéas se leva pour faire justice, et le fléau cessa de sévir.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Cette action lui fut comptée comme un mérite, d’âge en âge, jusque dans l’éternité.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Ils suscitèrent le courroux divin aux eaux de Meriba, et il advint du mal à Moïse à cause d’eux.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Car ils furent rebelles à l’esprit de Dieu, et ses lèvres prononcèrent l’arrêt.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Ils n’exterminèrent point les nations que l’Eternel leur avait désignées.
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Ils se mêlèrent aux peuples et s’inspirèrent de leurs coutumes,
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
adorant leurs idoles, qui devinrent pour eux un piège.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Ils sacrifièrent leurs fils et leurs filles aux démons,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
répandirent du sang innocent, le sang de leurs fils et de leurs filles, qu’ils immolaient aux idoles de Canaan, et le pays fut déshonoré par des flots de sang.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Ils se souillèrent par leurs œuvres, et leurs actes furent une longue prostitution.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
La colère de l’Eternel s’alluma contre son peuple, et il prit en horreur son héritage.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Il les livra au pouvoir des nations, ceux qui les haïssaient devinrent leurs maîtres.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Leurs ennemis les opprimèrent, et les firent plier sous leur joug.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Maintes fois Dieu les délivra, mais ils redevenaient rebelles de propos délibéré, et tombaient en décadence par leurs fautes.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Il devenait attentif à leur détresse, quand il entendait leurs supplications,
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
se souvenant, pour leur bien, de son alliance, et se laissant fléchir dans son infinie miséricorde.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Il émouvait la pitié en leur faveur chez tous ceux qui les retenaient captifs.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Viens à notre secours, Eternel, notre Dieu, rassemble-nous d’entre les nations, pour que nous rendions hommage à ton saint nom, et cherchions notre gloire dans tes louanges.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Béni soit l’Eternel, le Dieu d’Israël, d’éternité en éternité, et que le peuple tout entier dise: "Amen! Alléluia!"
