Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Hallelujah! Give thanks to the Lord for his goodness, for his kindness endures forever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can describe his heroic deeds, or publish all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Happy they who act justly, and do righteousness evermore.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, Lord, as you remember your people, and visit me with your gracious help.
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
May I see the good fortune of your elect, may I share in the joy of your nation, and in the pride of your heritage.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We, like our fathers, have sinned, we have done perversely and wickedly
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
In the land of Egypt our fathers, all heedless of your wonders, and unmindful of your great kindness, at the Red Sea defied the Most High.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
But true to his name he saved them, in order to show his might.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Red Sea, and it dried; they marched through the depths as through desert,
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
saved from the hand of the hostile, redeemed from the hand of the foe.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
The waters covered their enemies: not one of them was left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
So then they believed in his words, and began to sing his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
But soon they forgot his deeds: they did not wait for his counsel.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Their greed was ravenous in the desert; they put God to the test in the wilderness.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
He gave them the thing they had asked for, but sent wasting disease among them.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
The camp grew jealous of Moses and of Aaron, holy one of the Lord.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered Abiram’s company.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Fire broke out on their company, flame kindled upon the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb, and bowed to the molten image.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
They exchanged their glorious God for the image of ox that eats grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot the God who had saved them by mighty deeds in Egypt
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Wonders in the land of Ham, terrors by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
So he vowed, and would have destroyed them, but for Moses his elect, who stepped into the breach before him, to divert his deadly wrath.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
They spurned the delightsome land, they refused to believe in his word.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
They grumbled in their tents, would not listen to the voice of the Lord.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
So he swore with uplifted hand to lay them low in the wilderness;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
to disperse their seed among heathen, to scatter them over the world.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Then they joined them to Baal of Peor, and ate what was offered the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
They provoked him to wrath by their deeds, and plague broke out among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then Phinehas stood between, and so the plague was stayed;
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
and it was counted to him for righteousness unto all generations forever.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They angered him at the waters of Meribah, through them it went ill with Moses.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
They rebelled against his spirit, and he uttered speech that was rash.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the nations, as the Lord had commanded them;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
but they mingled with the heathen, and learned to do as they did.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Their idol gods they worshipped, and they were ensnared by them.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
They sacrificed their sons and their daughters to the demons.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
They poured out innocent blood the blood of their sons and daughters whom they offered to Canaan’s idols, and the land was polluted with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
They became unclean by their works, and adulterous in their deeds.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Then the Lord’s fury was on his people, filled with horror at his inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
He delivered them to the heathen, to the sway of those who hated them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies oppressed them, and subdued them under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many a time he saved them, but they rebelled at his counsel, and were brought low by their wrongdoing.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Yet he looked upon their distress, when he heard their cry.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
He remembered his covenant, and, in his great kindness, relented.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He caused them to be pitied by all who carried them captive.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Save us, O Lord our God, and gather us out of the nations, to give thanks to your holy name, and to make our boast of your praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Blessed be the Lord, the God of Israel, from everlasting to everlasting. And let all the people say “Amen.” Praise the Lord.
