Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise ye the LORD! O give thanks to the LORD, for he is good; For his mercy endureth for ever!
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can utter the mighty deeds of the LORD? Who can show forth all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Happy are they who have regard to justice, Who practise righteousness at all times!
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, O LORD! with the favor promised to thy people; O visit me with thy salvation!
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
That I may see the prosperity of thy chosen, That I may rejoice in the joy of thy people, That I may glory with thine inheritance!
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned with our fathers; We have committed iniquity; we have done wickedly.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers in Egypt did not regard thy wonders; They remembered not the multitude of thy mercies; But rebelled at the sea, the Red sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Yet he saved them for his own name's sake. That he might make his mighty power to be known.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Red sea, and it was dried up, And he led them through the deep as through a desert.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
He saved them from the hand of him that hated them, And redeemed them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
The waters covered their enemies; There was not one of them left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then believed they his words, And sang his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
But they soon forgot his deeds, And waited not for his counsel.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
They gave way to appetite in the wilderness, And tempted God in the desert;
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
And he gave them their request, But sent upon them leanness.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
They also envied Moses in the camp, And Aaron, the holy one of the LORD.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Then the earth opened, and swallowed up Dathan, And covered the company of Abiram,
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their company; The flames burned up the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb, And worshipped a molten image;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
They changed their God of glory Into the image of a grass-eating ox.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God, their saviour, Who had done such great things in Egypt,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Such wonders in the land of Ham. Such terrible things at the Red sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Then he said that he would destroy them; Had not Moses, his chosen, stood before him in the breach, To turn away his wrath, that he might not destroy them.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
They also despised the pleasant land, And believed not his word;
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
But murmured in their tents, And would not hearken to the voice of the LORD.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Then he lifted up his hand against them, And swore that he would make them fall in the wilderness;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
That he would overthrow their descendants among the nations, And scatter them in the lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They also gave themselves to the worship of Baal-peor, And ate sacrifices offered to lifeless idols.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Thus they provoked his anger by their practices, And a plague broke in upon them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then stood up Phinehas, and executed judgment, And the plague was stayed.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
And this was counted to him for righteousness, To all generations for ever.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They provoked him also at the waters of Meribah [[strife]], And evil befell Moses on their account.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
For they provoked his spirit, So that he spake inconsiderately with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the nations, As Jehovah had commanded them.
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
They mingled themselves with the peoples, And learned their practices.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
They even worshipped their idols, Which became to them a snare.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Their sons and their daughters they sacrificed to demons,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
And shed innocent blood, The blood of their own sons and daughters, Whom they sacrificed to the idols of Canaan; And the land was polluted with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Thus they defiled themselves with their works, And played the harlot with their practices.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Then burned the anger of the LORD against his people, So that he abhorred his own inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
And he gave them into the hand of the nations, And they who hated them ruled over them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies oppressed them, And they were bowed down under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times did he deliver them; But they provoked him by their devices, And they were brought low for their iniquities.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Yet, when he heard their cries, He had regard to their affliction;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
He remembered his covenant with them, And repented according to the greatness of his mercy,
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
And caused them to find pity Among all that carried them captive.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Save us, O Jehovah, our God! and gather us from among the nations, That we may give thanks to thy holy name, And glory in thy praise!
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
[Blessed be Jehovah, the God of Israel, From everlasting to everlasting! And let all the people say, Amen! Praise ye Jehovah!]
