Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Hallelujah! Give ye thanks unto Jehovah; for he is good; for his loving-kindness [endureth] for ever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can utter the mighty acts of Jehovah? [who] can shew forth all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blessed are they that keep justice, [and] he that doeth righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, O Jehovah, with [thy] favour toward thy people; visit me with thy salvation:
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
That I may see the prosperity of thy chosen ones, that I may rejoice in the joy of thy nation, that I may glory with thine inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers in Egypt considered not thy wondrous works; they remembered not the multitude of thy loving-kindnesses; but they rebelled at the sea, at the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Yet he saved them for his name's sake, that he might make known his might.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
And he rebuked the Red Sea, and it dried up; and he led them through the deeps as through a wilderness.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
And he saved them from the hand of him that hated [them], and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
And the waters covered their oppressors: there was not one of them left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then believed they his words; they sang his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
They soon forgot his works; they waited not for his counsel:
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
And they lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the desert.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Then he gave them their request, but sent leanness into their soul.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
And they envied Moses in the camp, [and] Aaron, the saint of Jehovah.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram;
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
And fire was kindled in their company; a flame burned up the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb, and did homage to a molten image;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
And they changed their glory into the similitude of an ox that eateth grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God their Saviour, who had done great things in Egypt,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Wondrous works in the land of Ham, terrible things by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
And he said that he would destroy them, had not Moses, his chosen, stood before him in the breach, to turn away his fury, lest he should destroy [them].
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
And they despised the pleasant land; they believed not his word,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
But murmured in their tents: they hearkened not unto the voice of Jehovah.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
And he lifted up his hand to them, that he would make them fall in the wilderness;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
And that he would make their seed fall among the nations, and disperse them through the countries.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
And they joined themselves unto Baal-Peor, and ate the sacrifices of the dead;
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
And they provoked [him] to anger with their doings; and a plague broke out among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then stood up Phinehas and executed judgment, and the plague was stayed;
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
And that was reckoned unto him for righteousness, from generation to generation, for evermore.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
And they moved him to wrath at the waters of Meribah, and it went ill with Moses on their account;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
For they provoked his spirit, so that he spoke unadvisedly with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the peoples, as Jehovah commanded them;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
But they mingled with the nations, and learned their works;
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
And they served their idols; and they were a snare unto them:
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
And they sacrificed their sons and their daughters unto demons,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
And shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan; and the land was polluted with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
And they were defiled with their works, and went a-whoring in their doings.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Then was the anger of Jehovah kindled against his people, and he abhorred his inheritance;
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
And he gave them into the hand of the nations; and they that hated them ruled over them:
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
And their enemies oppressed them, and they were brought into subjection under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Often did he deliver them; but as for them they provoked [him] by their counsel, and they were brought low by their iniquity.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
But he regarded their distress, when he heard their cry;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving-kindnesses;
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
And he caused them to find compassion of all those that had carried them captives.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Save us, Jehovah our God, and gather us from among the nations, to give thanks unto thy holy name, [and] to triumph in thy praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Blessed be Jehovah the God of Israel, from eternity and to eternity! And let all the people say, Amen! Hallelujah!
