Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Hallelujah! Give thanks to the LORD, for He is good; His loving devotion endures forever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can describe the mighty acts of the LORD or fully proclaim His praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blessed are those who uphold justice, who practice righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, O LORD, in Your favor to Your people; visit me with Your salvation,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
that I may see the prosperity of Your chosen ones, and rejoice in the gladness of Your nation, and give glory with Your inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned like our fathers; we have done wrong and acted wickedly.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers in Egypt did not grasp Your wonders or remember Your abundant kindness; but they rebelled by the sea, there at the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Yet He saved them for the sake of His name, to make His power known.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Red Sea, and it dried up; He led them through the depths as through a desert.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
He saved them from the hand that hated them; He redeemed them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
The waters covered their foes; not one of them remained.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then they believed His promises and sang His praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Yet they soon forgot His works and failed to wait for His counsel.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
They craved intensely in the wilderness and tested God in the desert.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
So He granted their request, but sent a wasting disease upon them.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
In the camp they envied Moses, as well as Aaron, the holy one of the LORD.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened up and swallowed Dathan; it covered the assembly of Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Then fire blazed through their company; flames consumed the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
At Horeb they made a calf and worshiped a molten image.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
They exchanged their Glory for the image of a grass-eating ox.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God their Savior, who did great things in Egypt,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
wondrous works in the land of Ham, and awesome deeds by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
So He said He would destroy them— had not Moses His chosen one stood before Him in the breach to divert His wrath from destroying them.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
They despised the pleasant land; they did not believe His promise.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
They grumbled in their tents and did not listen to the voice of the LORD.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
So He raised His hand and swore to cast them down in the wilderness,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
to disperse their offspring among the nations and scatter them throughout the lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They yoked themselves to Baal of Peor and ate sacrifices offered to lifeless gods.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
So they provoked the LORD to anger with their deeds, and a plague broke out among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
But Phinehas stood and intervened, and the plague was restrained.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
It was credited to him as righteousness for endless generations to come.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
At the waters of Meribah they angered the LORD, and trouble came to Moses because of them.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
For they rebelled against His Spirit, and Moses spoke rashly with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the peoples as the LORD had commanded them,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
but they mingled with the nations and adopted their customs.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
They worshiped their idols, which became a snare to them.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
They sacrificed their sons and their daughters to demons.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
They shed innocent blood— the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, and the land was polluted with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
They defiled themselves by their actions and prostituted themselves by their deeds.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
So the anger of the LORD burned against His people, and He abhorred His own inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
He delivered them into the hand of the nations, and those who hated them ruled over them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies oppressed them, and subdued them under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times He rescued them, but they were bent on rebellion and sank down in their iniquity.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nevertheless He heard their cry; He took note of their distress.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
And He remembered His covenant with them, and relented by the abundance of His loving devotion.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He made them objects of compassion to all who held them captive.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Save us, O LORD our God, and gather us from the nations, that we may give thanks to Your holy name, that we may glory in Your praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting to everlasting. Let all the people say, “Amen!” Hallelujah!
