Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Hvo kan opregne HERRENS vældige Gerninger, finde Ord til at kundgøre al hans Pris?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Salige de, der holder paa Ret, som altid øver Retfærdighed!
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Husk os, HERRE, naar dit Folk finder Naade, lad os faa godt af din Frelse,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
at vi maa se dine Udvalgtes Lykke, glæde os ved dit Folks Glæde og med din Arvelod prise vor Lykke!
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Vi syndede som vore Fædre, handlede ilde og gudløst.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Vore Fædre i Ægypten ænsede ej dine Undere, kom ikke din store Miskundhed i Hu, stod den Højeste imod ved det røde Hav.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at gøre sin Vælde kendt;
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
han trued det røde Hav, og det tørrede ud, han førte dem gennem Dybet som gennem en Ørk;
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
han fried dem af deres Avindsmænds Haand og udløste dem fra Fjendens Haand;
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Vandet skjulte dem, som trængte dem, ikke een blev tilbage af dem;
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
da troede de paa hans Ord og kvad en Sang til hans Pris.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Men de glemte snart hans Gerninger, biede ej paa hans Raad;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
de grebes af Attraa i Ørkenen, i Ødemarken fristed de Gud;
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
saa gav han dem det, de kræved, og sendte dem Lede i Sjælen.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
De bar Avind mod Moses i Lejren, mod Aron, HERRENS hellige;
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Jorden aabned sig, slugte Datan, lukked sig over Abirams Flok;
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Ilden rasede i deres Flok, Luen brændte de gudløse op.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
De laved en Kalv ved Horeb og tilbad det støbte Billed;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
de bytted deres Herlighed bort for et Billed af en Okse, hvis Føde er Græs;
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
de glemte Gud, deres Frelser, som øvede store Ting i Ægypten,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Undere i Kamiternes Land, frygtelige Ting ved det røde Hav.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Da tænkte han paa at udrydde dem, men Moses, hans udvalgte Mand, stilled sig i Gabet for hans Aasyn for at hindre, at hans Vrede lagde øde.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
De vraged det yndige Land og troede ikke hans Ord,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
men knurrede i deres Telte og hørte ikke paa HERREN;
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
da løfted han Haanden og svor at lade dem falde i Ørkenen,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
splitte deres Sæd blandt Folkene, sprede dem rundt i Landene.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
De holdt til med Ba'al-Peor og aad af de dødes Ofre;
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
de krænked ham med deres Gerninger, og Plage brød løs iblandt dem.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen blev bragt til at standse,
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
og det regnedes ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt, evindelig.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
De vakte hans Vrede ved Meribas Vand, og for deres Skyld gik det Moses ilde;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
thi de stod hans Aand imod, og han talte uoverlagte Ord.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
De udrydded ikke de Folk, som HERREN havde sagt, de skulde,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
med Hedninger blanded de sig og gjorde deres Gerninger efter;
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
deres Gudebilleder dyrkede de, og disse blev dem en Snare;
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
til Dæmonerne ofrede de, og det baade Sønner og Døtre;
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
de udgød uskyldigt Blod, deres Sønners og Døtres Blod, som de ofred til Kana'ans Guder, og Landet blev smittet ved Blod;
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
de blev urene ved deres Gerninger, bolede ved deres idrætter.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Da blev HERREN vred paa sit Folk og væmmedes ved sin Arv;
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
han gav dem i Folkenes Haand, deres Avindsmænd blev deres Herrer;
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
deres Fjender voldte dem Trængsel, de kuedes under deres Haand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Han frelste dem Gang paa Gang, men de stod egensindigt imod og sygnede hen i Brøden;
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
dog saa han til dem i Trængslen, saa snart han hørte dem klage;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
han kom sin Pagt i Hu og ynkedes efter sin store Miskundhed;
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
han lod dem finde Barmhjertighed hos alle, der tog dem til Fange.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Frels os, HERRE vor Gud, du samle os sammen fra Folkene, at vi maa love dit hellige Navn, med Stolthed synge din Pris.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed! Og alt Folket svare Amen!
