Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Priser Herren! thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Hvo kan udsige Herrens vældige Gerninger, forkynde al hans Pris?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Salige ere de, som holde over Ret, og den, som øver Retfærdighed alle Tider.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Herre! kom mig i Hu med din Kærlighed til dit Folk, besøg mig med din Frelse,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
at jeg maa skue dine udvalgtes Lykke, glæde mig ved dit Folks Glæde, prise mig lykkelig i Samfund med din Arv.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Vi have syndet med vore Fædre, vi have handlet ilde og gjort Ugudelighed.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Vore Fædre i Ægypten vilde ikke forstaa dine underfulde Gerninger, de kom ikke din store Miskundhed i Hu, men vare genstridige ved Havet, ved det røde Hav.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at kundgøre sin Magt.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Og han truede det røde Hav, og det blev tørt, og han lod dem gaa igennem Dybet som igennem Ørken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Og han frelste dem af Avindsmandens Haand og genløste dem af Fjendens Haand.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Og Vandene skjulte deres Modstandere, der blev ikke een tilovers af dem.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Da troede de paa hans Ord, de sang hans Pris.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Dog glemte de hans Gerninger snart, de biede ikke paa hans Raad.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Men de fik stor Begærlighed i Ørken og fristede Gud i det øde Land.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Da gav han dem det, de begærede, men lod deres Liv tæres hen.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Og de bare Avind imod Mose i Lejren, imod Aron, Herrens hellige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Jorden oplod sig og opslugte Dathan, og den skjulte Abirams Hob.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Og Ild flammede op iblandt deres Hob, en Lue fortærede de ugudelige.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
De dannede en Kalv ved Horeb og tilbade et støbt Billede.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Og de ombyttede deres Herlighed med Billedet af en Okse, som æder Urter.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
De glemte Gud, deres Frelser, som havde gjort store Ting i Ægypten,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
underfulde Gerninger i Kams Land, forfærdelige Ting ved det røde Hav.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Og han sagde, at han vilde ødelægge dem; dersom Mose, hans udvalgte, ikke havde stillet sig i Gabet for hans Ansigt, at afvende hans Vrede fra at ødelægge dem —!
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
De foragtede ogsaa det yndige Land, de troede ikke hans Ord.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Men de knurrede i deres Telte, de hørte ikke paa Herrens Røst.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Og han svor dem med oprakt Haand, at han vilde lade dem falde i Ørken,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
og at han vilde lade deres Afkom falde iblandt Hedningerne og bortstrø dem i Landene.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Og de bandt sig til Baal-Peor og aade af Ofrene til de døde Afguder.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Og de opirrede ham med deres Idrætter, saa at en Plage brød løs paa dem,
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen hørte op.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Og det blev regnet ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt evindelig.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
De fortørnede ham ogsaa ved Meribas Vand, og det gik Mose ilde for deres Skyld.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Thi de vare genstridige imod hans Aand, og han talte ubetænksomt med sine Læber.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
De ødelagde ikke Folkene, om hvilke Herren havde sagt det til dem.
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Men de blandede sig med Hedningerne og lærte deres Gerninger.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Og de tjente deres Afguder, og disse bleve dem til en Snare.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Og de ofrede deres Sønner og deres Døtre til Magterne.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Og de udøste uskyldigt Blod, deres Sønners og deres Døtres Blod, som de ofrede til Kanaans Afguder, og Landet vanhelligedes af Blodet.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Og de besmittede sig ved deres Gerninger, og de bolede ved deres Idrætter.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Da optændtes Herrens Vrede imod hans Folk, og han fik en Vederstyggelighed til sin Arv.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Og han gav dem i Hedningernes Haand, og deres Avindsmænd herskede over dem.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Og deres Fjender trængte dem, og de bleve ydmygede under deres Haand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Han friede dem mange Gange; men de satte sig op imod ham i deres Raad, og de bleve nedtrykte for deres Misgerningers Skyld.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Dog saa han til dem, da de vare i Angest, idet han hørte deres Raab.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Og han kom sin Pagt i Hu, dem til Bedste, og det angrede ham efter hans store Miskundhed.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Og han lod dem finde Barmhjertighed hos alle dem, som havde bortført dem.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
Frels os, Herre, vor Gud! og saml os fra Hedningerne, at vi kunne takke dit hellige Navn, rose os af din Pris!
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
Lovet være Herren, Israels Gud, fra Evighed og indtil Evighed; og alt Folket siger: Amen. Halleluja!
