Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Mou ʻatu ʻae fakafetaʻi kia Sihova; ui ki hono huafa: fakahā ʻene ngaahi ngāue ʻi he ʻao ʻoe kakai.

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Hiva kiate ia, hiva ʻaki ʻae ngaahi saame kiate ia: mou talanoa ʻaki ʻene ngaahi ngāue fakaofo kotoa pē.

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Mou vikiviki ʻi hono huafa māʻoniʻoni: tuku ke fiefia ʻae loto ʻokinautolu ʻoku nau kumi kia Sihova.

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Kumi kia Sihova, mo hono mālohi: kumi maʻuaipē ki hono fofonga.

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Manatu ki heʻene ngaahi ngāue fakaofo ʻaia kuo ne fai; ʻa ʻene ngaahi mana, mo e ngaahi fakamaau ʻa hono fofonga;

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

‌ʻAkimoutolu ʻae hako ʻo ʻEpalahame ko ʻene tamaioʻeiki, ʻakimoutolu ʻae fānau ʻa Sēkope ʻaia kuo ne fili.

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Ko ia, ko Sihova ko hotau ʻOtua, ʻoku ʻi māmani kotoa pē ʻa ʻene ngaahi fakamaau.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Kuo manatu ʻe ia ki heʻene fuakava ʻo lauikuonga, ko e folofola ʻaia naʻa ne fekau ki he toʻutangata ʻe taha afe.

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

‌ʻA e fuakava ʻaia naʻa ne fai mo ʻEpalahame, pea mo ʻene fuakava kia ʻAisake;

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

Pea ne fokotuʻumaʻu ia kia Sēkope ko e fono, pea kia ʻIsileli ko e fuakava taʻengata:

11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."

‌ʻO ne pehē, “Te u foaki kiate koe ʻae fonua ko Kēnani, ko e fuofua ʻo homou tofiʻa:”

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

‌ʻI he lolotonga naʻe tokosiʻi pe honau kau tangata; ʻio, ko e tokosiʻi ʻaupito, mo e kau muli ʻi ai.

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

Lolotonga ʻa ʻenau ʻalu mei he faʻahinga ʻe taha ki ha faʻahinga kehe, pea mei he puleʻanga ʻe taha ki he kakai kehe;

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

Naʻe ʻikai tuku ʻe ia ke fai kovi ʻe ha tangata ʻe taha kiate kinautolu: ʻio, naʻa ne valoki ʻae ngaahi tuʻi koeʻuhi ko kinautolu;

15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."

ʻO ne pehē, “ʻOua naʻa ala kiate ia kuo u pani, pea ʻoua naʻa fai kovi ki heʻeku kau palōfita.”

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Pea naʻa ne ui foki ke hoko ʻae honge ki he fonua: naʻa ne fesiʻi ʻae tokotoko kotoa pē ʻoe mā,

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

Naʻa ne fekau ʻae tangata ke muʻomuʻa ʻiate kinautolu, ʻio, ko Siosefa ʻaia naʻe fakatau ke tamaioʻeiki:

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

Pea naʻa nau fakamamahiʻi hono vaʻe ʻaki ʻae ngaahi haʻi: naʻe tuia ia ʻe he ukamea:

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

‌ʻO aʻu ki he ʻaho naʻe hoko ai ʻene lea: naʻe ʻahiʻahiʻi ia ʻe he folofola ʻa Sihova.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Naʻe fekau ʻe he tuʻi ke vete ia; ʻio, ʻe he pule ʻoe kakai, pea naʻa ne tukuange ia ke tauʻatāina pe.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

Naʻa ne fakanofo ia ko e ʻeiki ʻo hono fale, mo e pule ʻo ʻene koloa kotoa pē:

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

Ke haʻisia hono ngaahi ʻeiki ko ʻene faʻiteliha; mo akonakiʻi ʻa ʻene kau mātuʻa ʻi he poto.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Naʻe haʻu foki ʻa ʻIsileli ki ʻIsipite pea naʻe ʻāunofo ʻa Sēkope ʻi he fonua ʻo Hami.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Pea naʻa ne fakatupu ʻo tokolahi ʻaupito ʻa hono kakai; pea ne ngaohi ʻakinautolu kenau mālohi hake ʻi honau ngaahi fili.

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Naʻa ne liliu honau loto kenau fehiʻa ki hono kakai, kenau fai kākā ki heʻene kau tamaioʻeiki.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Naʻa ne fekau atu ʻa Mōsese ko ʻene tamaioʻeiki; mo ʻElone ʻaia naʻa ne fili.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Naʻa ne fakahā hono ngaahi fakaʻilonga ʻiate kinautolu, mo e ngaahi meʻa mana ʻi he fonua ʻo Hami.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

Naʻe fekau ʻe ia ki he fakapoʻuli, pea ngaohi ia ko e poʻuli; pea naʻe ʻikai angatuʻu ʻakinautolu ki heʻene folofola.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

Naʻa ne liliu honau ngaahi vai ko e toto, mo tāmateʻi ʻenau ika.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

Naʻe tupu ʻi honau fonua ʻae fanga poto ʻo lahi ʻaupito, ʻi he ngaahi loki ʻo honau ngaahi tuʻi.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

Naʻe folofola ia, pea naʻe haʻu ʻae ngaahi lango kehekehe, mo e fanga kutu ʻi honau fonua.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

Naʻa ne ʻomi ʻae ʻuha maka kiate kinautolu ko e fetongi ʻoe ʻuha, mo e afi ʻoku ulo ʻi honau fonua.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

Naʻa ne taaʻi foki ʻenau ngaahi vaine, mo ʻenau ngaahi ʻakau ko e fiki; pea fesiʻi ʻae ngaahi ʻakau ʻo honau fonua.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

Naʻa ne folofola, pea naʻe haʻu ai ʻae fanga heʻe, mo e ngaahi ʻunufe ʻoku taʻefaʻalaua.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

Pea naʻa nau kai ke ʻosi ʻae ngaahi ʻakau kotoa pē ʻi honau fonua, pea nau fakaʻauha ʻae fua ʻo ʻenau ngoue.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

Naʻa ne taaʻi foki ʻae ʻuluaki fānau kotoa pē ʻi honau fonua, ko e fungani ʻo ʻenau mālohi kotoa pē.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Naʻa ne ʻomi foki ʻakinautolu mo e siliva mo e koula: pea naʻe ʻikai ai ha tokotaha naʻe vaivai ʻi honau ngaahi faʻahinga.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Naʻe fiefia ʻa ʻIsipite ʻi heʻenau ʻalu hē naʻe tō kiate kinautolu ʻae manavahē koeʻuhi ko kinautolu.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Naʻa ne fofola ʻae ʻao ko e fakamalu pea mo e afi ke fakamaama ʻi he pō.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

Naʻe kole ʻe he kakai, pea naʻa ne ʻomi ʻae fanga manupuna, mo ne fakamākona ʻaki ʻakinautolu ʻae mā ʻoe langi.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

Naʻa ne fakaava ʻae maka, pea ʻoho mai ʻae ngaahi vai; pea naʻe tafe ia ʻi he ngaahi potu mōmoa ʻo hangē ko e vaitafe.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

He naʻa ne manatu ki heʻene talaʻofa māʻoniʻoni, mo ʻEpalahame ko ʻene tamaioʻeiki.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

Pea ne ʻomi hono kakai ʻi he fiefia, mo kinautolu kuo ne fili ʻi he nekeneka:

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

Pea ne foaki kiate kinautolu ʻae ngaahi fonua ʻoe hiteni, pea naʻa nau maʻu ʻae ngāue ʻae kakai

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

Koeʻuhi kenau tokanga ki heʻene ngaahi tuʻutuʻuni, mo tauhi ʻene ngaahi fekau. Mou fakamālō kia Sihova.