Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Prisa Herren, kalla på hans namn! Kunngjer millom folkeslagi hans storverk!

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Syng for honom, syng honom lov! tala um alle hans under.

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Rosa dykk av hans heilage namn, hjarta glede seg hjå deim som søkjer Herren!

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Spør etter Herren og hans magt, søk hans åsyn alltid!

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Kom i hug hans under som han hev gjort, hans undergjerningar og domsordi frå hans munn,

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

de, etterkomarar av Abraham, hans tenar, søner åt Jakob, hans utvalde!

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Han er Herren, vår Gud, yver all jordi gjeng hans domar.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Han kjem æveleg i hug si pakt, det ord han sette fast for tusund ætter,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

den pakt han gjorde med Abraham, og sin eid til Isak;

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

og han gjorde det til ein rett for Jakob, for Israel ei æveleg pakt,

11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."

med di han sagde: «Deg vil eg gjeva Kana’ans land til arvlut.»

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

Då dei var ein liten flokk, få og framande der,

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

og dei vandra frå folk til folk, frå eitt rike til eit anna folk,

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

let han ingen mann få gjera valdsverk mot deim, og han refste kongar for deira skuld:

15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."

«Rør ikkje dei eg hev salva, og gjer ikkje vondt med mine profetar!»

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Og han kalla hunger inn yver landet, kvar studnad av brød braut han sund.

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

Han sende ein mann fyre deim, til træl vart Josef seld.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

Dei plåga hans føter i lekkjor, i jarn vart han lagd,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

til den tid då hans ord slo til, då Herrens ord viste at han var uskuldig.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Då sende kongen bod og løyste honom, Herren yver folkeslag gav honom fri.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

Han sette honom til herre yver sitt hus, til å råda yver all hans eigedom;

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

so han skulde binda hans hovdingar etter sin vilje og læra hans eldste visdom.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Og Israel kom til Egyptarland, og Jakob budde som gjest i Khams land.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Og han let folket sitt aukast mykje og gjorde det sterkare enn fiendarne.

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Deira hjarto vende han um, so dei hata hans folk og lagde løynderåder upp mot hans tenarar.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Han sende Moses, sin tenar, Aron som han hadde valt ut.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Dei gjorde hans teikn imillom deim og under i Khams land.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

Han sende myrker og gjorde det myrkt, og dei var ikkje ulyduge imot hans ord.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

Han gjorde vatni deira til blod, og han drap deira fiskar.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

Deira land kom til å kreka av froskar, jamvel i salarne til deira kongar.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

Han tala, og det kom flugesvermar og my i heile landet deira.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

Han gav deim hagl for regn, logande eld i landet deira,

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

og han slo ned deira vintre og fiketre og braut trei sund i landet deira.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

Han tala, og det kom engsprettor og grashoppar i uteljande mengd,

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

og dei åt upp all grode i deira land, og dei åt upp frukti av marki deira.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

Og han slo alt fyrstefødt i landet deira, fyrstegrøda av all deira kraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Og han førde deim ut med sylv og gull, og det var ingen i hans ætter som snåva.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Egyptarland gledde seg då dei drog ut; for rædsla for deim hadde falle yver deim.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Han breidde ut ei sky til skyggje og eld til å lysa um natti.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

Dei kravde, og han let vaktlar koma, og med himmelbrød metta han deim.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

Han opna berget og vatn rann ut, det gjekk som ei elv gjenom turrlendet.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

For han kom i hug sitt heilage ord, Abraham, sin tenar,

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

og han førde sitt folk ut med gleda, sine utvalde med fagnadrop,

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

og han gav deim landi åt heidningarne, og folkeslags arbeid tok dei til eigedom,

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

at dei skulde halda hans fyresegner og taka vare på hans lover. Halleluja!