Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Pateiciet Tam Kungam, piesauciet Viņa Vārdu, dariet zināmus starp tiem ļaudīm Viņa darbus.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Dziediet Viņam, slavējiet Viņu ar dziesmām, pārdomājiet visus Viņa brīnumus.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Slavējiet Viņa svēto vārdu; lai tās sirdis priecājās, kas To Kungu meklē.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Vaicājiet pēc Tā Kunga un pēc Viņa spēka, meklējiet vienmēr Viņa vaigu.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Pieminiet Viņa brīnumus, ko Viņš ir darījis, Viņa brīnuma darbus un Viņa mutes tiesas, -
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Tu Ābrahāma, Viņa kalpa dzimums, jūs Jēkaba bērni, Dieva izredzētie!
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Viņš ir Tas Kungs, mūsu Dievs; Viņa tiesas iet pār visu zemi.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Viņš piemin Savu derību mūžam, to vārdu, ko Viņš ir iecēlis tūkstošiem dzimumiem,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Ko Viņš ar Ābrahāmu derējis un ko zvērējis Īzakam.
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
To Viņš arī Jēkabam ir iecēlis par likumu, Israēlim par mūžīgu derību,
11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."
Sacīdams: tev Es došu Kanaāna zemi, jūsu mantības daļu;
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
Kad tie vēl bija mazs pulciņš, ne daudz, un svešinieki iekš tās,
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Un staigāja no vienas tautas pie otras, no vienas valsts pie otras valsts ļaudīm,
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Viņš nevienam neļāva tos apbēdināt, Viņš arī ķēniņus sodīja viņu dēļ:
15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."
Neaizskariet Manus svaidītos un nedariet ļauna Maniem praviešiem!
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Viņš aicināja badu pār zemi, Viņš atņēma visu maizes padomu.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
Viņš sūtīja viņu priekšā vienu vīru; Jāzeps tapa pārdots par kalpu.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
Viņa kājas tapa spaidītas siekstā, viņa miesas nāca dzelzīs,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Tiekams viņa vārds notika, un Tā Kunga sludinājums to pārbaudīja.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Tas ķēniņš sūtīja un lika to atraisīt, tas ļaužu valdītājs to atlaida vaļā.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Viņš to iecēla par kungu savam namam un par valdnieku visai savai mantai.
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
Ka tas saistītu viņa lielkungus pēc sava prāta un mācītu gudrību viņa vecākajiem.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Tā Israēls nāca Ēģiptes zemē un Jēkabs piemita Hama zemē.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Un Viņš Saviem ļaudīm lika augumā augt un tos darīja jo varenus nekā viņu pretiniekus.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
Viņš pārvērsa viņu sirdi, ienīdēt Viņa ļaudis un ar viltu glūnēt uz Viņa kalpiem.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Viņš sūtīja Mozu, Savu kalpu, un Āronu, ko Viņš bija izredzējis.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Tie darīja viņu starpā Dieva brīnumus un brīnuma zīmes Hama zemē.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Viņš sūtīja tumsu, tad kļuva tumšs; un tie Viņa Vārdam neturējās pretī.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Viņš pārvērsa viņu ūdeņus par asinīm un nokāva viņu zivis.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Viņu zeme mudžēja no vardēm viņu ķēniņu kambaros.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Viņš runāja, tad nāca kukaiņi, utis visās viņu robežās.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Viņš tiem deva krusu lietus vietā, uguns liesmas viņu zemē,
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
Un sasita viņu vīna kokus un viņu vīģes kokus un salauzīja kokus viņu robežās.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Viņš runāja, tad nāca siseņi un vaboles neizskaitāmā pulkā,
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Kas apēda visu zāli viņu zemē, un norija viņu zemes augļus.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Viņš kāva arī visus pirmdzimtos viņu zemē un visu viņu pirmo stiprumu.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Un tos izveda ar sudrabu un zeltu, un neviena gurdena nebija viņu ciltīs.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Ēģiptes zeme priecājās, kad tie izgāja, jo viņu bailes uz tiem bija kritušas.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Viņš deva padebesi par apsegu, un uguni naktī par gaismu.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
Tie lūdza un viņš lika nākt paipalām un tos ēdināja ar debes'maizi.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Viņš pāršķēla klinti, tad ūdens iztecēja, un upes skrēja tuksnesī.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Jo Viņš pieminēja Savu svēto vārdu un Ābrahāmu, Savu kalpu.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
Tā Viņš izveda Savus ļaudis ar prieku un Savus izredzētos ar gavilēšanu,
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
Un tiem deva pagānu zemes; tie iemantoja tautu sviedrus,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
Lai turētu Viņa likumus un sargātu Viņa bauslību. Alleluja.
