Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Bekennet Jehovah, rufet Seinen Namen an! Macht Seine Taten kund unter den Völkern.

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Singet Ihm, singt Psalmen, sinnet nach über alle Seine Wunder.

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Rühmet euch des Namens Seiner Heiligkeit; es sei fröhlich das Herz derer, die Jehovah suchen.

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Nach Jehovah fragt und nach Seiner Stärke; sucht beständig Sein Angesicht.

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Gedenket Seiner Wunder, die Er getan, Seiner Wahrzeichen und der Gerichte Seines Mundes.

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

Ihr Samen Abrahams, Seines Knechtes, ihr Söhne Jakobs, Seine Auserwählten.

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Er, Jehovah, ist unser Gott; auf der ganzen Erde sind Seine Gerichte.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

In Ewigkeit gedenkt Er Seines Bundes, des Wortes, das Er geboten, für tausend Geschlechter.

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

Den Er mit Abraham geschlossen, und Seines Schwures an Isaak.

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

Und Er ließ ihn erstehen für Jakob zur Satzung, für Israel zu ewigem Bunde.

11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."

Und sprach: Dir will Ich geben das Land Kanaan zur Schnur deines Erbes.

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

Als sie noch Leute gering an Zahl waren, nur wenige, und Fremdlinge darinnen,

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

Von Völkerschaft zu Völkerschaft zogen sie, von einem Königreich zu einem anderen Volk.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

Er ließ keinen Menschen sie niederdrücken, und rügte Könige um sie.

15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."

Rührt nicht an Meine Gesalbten und tut Meinen Propheten nichts Böses.

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Er rief den Hunger über das Land, Er brach jeglichen Stab des Brotes.

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

Er sandte ihnen einen Mann voraus; zum Knechte ward Joseph verkauft.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

In Fußschellen zwangen sie seinen Fuß; in Eisen kam seine Seele,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

Bis zur Zeit, daß Sein Wort kam, Jehovahs Rede ihn läuterte.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Der König sandte und ließ ihn los, der Herrscher der Völker, und tat ihm auf,

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

Er setzte ihn zum Herrn für sein Haus und zum Herrscher über all sein Besitztum.

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

Damit er nach seinem Willen binde seine Obersten, und weise mache seine Ältesten.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Und Israel kam nach Ägypten, und Jakob hielt sich auf als Fremdling im Lande Chams.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Und Er machte Sein Volk sehr fruchtbar und zahlreicher, denn seine Dränger waren.

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Und Er verwandelte ihr Herz, Sein Volk zu hassen und wider Seine Knechte trüglich zu handeln.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Er sandte Mose, Seinen Knecht, und Aharon, den Er auserwählt hatte.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Sie taten unter ihnen Seiner Zeichen Worte und Wahrzeichen im Lande Cham.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

Er sandte Finsternis und es ward finster; und sie widersetzten sich Seinen Worten nicht.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

Er verwandelte in Blut ihre Wasser und ließ ihre Fische sterben.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

Von Fröschen wimmelte ihr Land, in den Kammern ihrer Könige.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

Er sprach es und es kam der Arob, die Läuse in all ihrer Grenze.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

Ihre Platzregen machte Er zu Hagel, des Feuers Flammen in ihrem Land.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

Und ihren Weinstock schlug Er und ihren Feigenbaum, und brach den Baum an ihrer Grenze.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

Er sprach es und es kam die Heuschrecke und Grille sonder Zahl.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

Und alles Kraut in ihrem Lande fraß sie, und fraß die Frucht ihres Bodens.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

Und Er schlug alle Erstgeburt in ihrem Lande, die Erstlinge all ihrer Vollkraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Und mit Silber und Gold brachte Er sie aus. Und keiner strauchelte in seinen Stämmen.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Ägypten ward fröhlich über ihren Auszug; denn Schauer vor ihnen war auf sie gefallen.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Er breitete als Decke aus die Wolke, und Feuer, ihnen zu leuchten des Nachts.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

Er erbat sich es und Er ließ Wachteln kommen, und Er sättigte sie mit dem Brote der Himmel.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

Er tat den Felsen auf und es flossen Wasser, ein Fluß lief durch die Dürre.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Denn Er gedachte des Wortes Seiner Heiligkeit an Abraham, Seinen Knecht.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

Und in Freuden führte Er Sein Volk aus, mit Lobpreisungen Seine Auserwählten.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

Und Er gab ihnen der Völkerschaften Lande, und die Mühsal der Volksstämme nahmen sie ein.

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

Auf daß sie hielten Seine Satzungen und bewahrten Seine Gesetze. Hallelujah!