Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Louez l’Éternel, invoquez son nom! Faites connaître parmi les peuples ses hauts faits!
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Chantez, chantez en son honneur! Parlez de toutes ses merveilles!
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Glorifiez-vous de son saint nom! Que le cœur de ceux qui cherchent l’Éternel se réjouisse!
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Ayez recours à l’Éternel et à son appui, Cherchez continuellement sa face!
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Souvenez-vous des prodiges qu’il a faits, De ses miracles et des jugements de sa bouche,
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Postérité d’Abraham, son serviteur, Enfants de Jacob, ses élus!
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
L’Éternel est notre Dieu; Ses jugements s’exercent sur toute la terre.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Il se rappelle à toujours son alliance, Ses promesses pour mille générations,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
L’alliance qu’il a traitée avec Abraham, Et le serment qu’il a fait à Isaac;
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Il l’a érigée pour Jacob en loi, Pour Israël en alliance éternelle,
11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."
Disant: Je te donnerai le pays de Canaan Comme héritage qui vous est échu.
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
Ils étaient alors peu nombreux, Très peu nombreux, et étrangers dans le pays,
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Et ils allaient d’une nation à l’autre Et d’un royaume vers un autre peuple;
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Mais il ne permit à personne de les opprimer, Et il châtia des rois à cause d’eux:
15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."
Ne touchez pas à mes oints, Et ne faites pas de mal à mes prophètes!
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Il appela sur le pays la famine, Il coupa tout moyen de subsistance.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
Il envoya devant eux un homme: Joseph fut vendu comme esclave.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
On serra ses pieds dans des liens, On le mit aux fers,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Jusqu’au temps où arriva ce qu’il avait annoncé, Et où la parole de l’Éternel l’éprouva.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Le roi fit ôter ses liens, Le dominateur des peuples le délivra.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Il l’établit seigneur sur sa maison, Et gouverneur de tous ses biens,
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
Afin qu’il pût à son gré enchaîner ses princes, Et qu’il enseignât la sagesse à ses anciens.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Alors Israël vint en Égypte, Et Jacob séjourna dans le pays de Cham.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Il rendit son peuple très fécond, Et plus puissant que ses adversaires.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
Il changea leur cœur, au point qu’ils haïrent son peuple Et qu’ils traitèrent ses serviteurs avec perfidie.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Il envoya Moïse, son serviteur, Et Aaron, qu’il avait choisi.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Ils accomplirent par son pouvoir des prodiges au milieu d’eux, Ils firent des miracles dans le pays de Cham.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Il envoya des ténèbres et amena l’obscurité, Et ils ne furent pas rebelles à sa parole.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Il changea leurs eaux en sang, Et fit périr leurs poissons.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Le pays fourmilla de grenouilles, Jusque dans les chambres de leurs rois.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Il dit, et parurent les mouches venimeuses, Les poux sur tout leur territoire.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Il leur donna pour pluie de la grêle, Des flammes de feu dans leur pays.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
Il frappa leurs vignes et leurs figuiers, Et brisa les arbres de leur contrée.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Il dit, et parurent les sauterelles, Des sauterelles sans nombre,
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Qui dévorèrent toute l’herbe du pays, Qui dévorèrent les fruits de leurs champs.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Il frappa tous les premiers-nés dans leur pays, Toutes les prémices de leur force.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Il fit sortir son peuple avec de l’argent et de l’or, Et nul ne chancela parmi ses tribus.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Les Égyptiens se réjouirent de leur départ, Car la terreur qu’ils avaient d’eux les saisissait.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Il étendit la nuée pour les couvrir, Et le feu pour éclairer la nuit.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
A leur demande, il fit venir des cailles, Et il les rassasia du pain du ciel.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Il ouvrit le rocher, et des eaux coulèrent; Elles se répandirent comme un fleuve dans les lieux arides.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Car il se souvint de sa parole sainte, Et d’Abraham, son serviteur.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
Il fit sortir son peuple dans l’allégresse, Ses élus au milieu des cris de joie.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
Il leur donna les terres des nations, Et ils possédèrent le fruit du travail des peuples,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
Afin qu’ils gardassent ses ordonnances, Et qu’ils observassent ses lois. Louez l’Éternel!
