Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
O give thanks unto the LORD; Call upon his name; Make known his deeds among the people!
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Sing unto him; sing psalms unto him; Tell ye of all his wondrous works!
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Glory ye in his holy name; Let the hearts of them that seek the LORD rejoice!
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Seek the LORD, and his majesty; Seek his face continually!
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Remember the wonders he hath wrought, His miracles and the judgments of his mouth,
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Ye offspring of Abraham his servant, Ye children of Jacob his chosen!
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Jehovah, he is our God, His judgments are over all the earth.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
He remembereth his covenant for ever, And the promise to a thousand generations;
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
The covenant which he made with Abraham, And the oath which he gave to Isaac;
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Which he confirmed to Jacob for a decree, And to Israel for an everlasting covenant.
11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."
“To thee,” said he, “will I give the land of Canaan For the lot of your inheritance.”
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
When they were yet few in number, Very few, and strangers in the land;
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
When they went from nation to nation, From one kingdom to another people,
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
He suffered no man to oppress them; Yea, he rebuked kings for their sakes.
15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."
“Touch not,” said he, “mine anointed, And do my prophets no harm!”
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Again, when he commanded a famine in the land, And broke the whole staff of bread,
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
He sent a man before them; Joseph was sold as a slave.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
His feet they hurt with fetters; He was bound in chains of iron;
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Until his prediction came to pass, And the word of the LORD proved him.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Then the king sent, and loosed him; The ruler of nations, and set him free;
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
He made him governor of his house, And lord of all his possessions;
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
To bind his princes at his pleasure, And teach his counsellors wisdom.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Israel also came into Egypt, And Jacob sojourned in the land of Ham;
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Where God increased his people greatly, And made them stronger than their enemies.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
He turned their hearts to hate his people, And form devices against his servants.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Then sent he Moses his servant, And Aaron, whom he had chosen.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
They showed his signs among them, And his wonders in the land of Ham.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
He sent darkness upon them, and made it dark; And they did not disobey his word.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
He turned their waters into blood, And caused their fish to die.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Their land brought forth frogs in abundance, Even in the chambers of their kings.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
He spake, and there came flies, And lice in all their coasts.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Instead of rain he gave them hail, And flaming fire in their land.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
He smote also their vines and fig-trees, And broke the trees of their coasts.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
He spake, and the locusts came. Destructive locusts without number,
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Which ate up all the herbage in their land, And devoured the fruits of their fields.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Then he smote all the first-born in their land, The first-fruits of all their strength.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
He led forth his people with silver and gold; Nor was there one feeble person in all their tribes.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Egypt was glad when they departed, For their terror had fallen upon them.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
He spread out a cloud for a covering, And fire to give light by night.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
They asked, and he brought quails, And satisfied them with the bread of heaven.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
He opened the rock, and the waters gushed forth, And ran in the dry places like a river.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
For he remembered his holy promise, Which he had made to Abraham his servant;
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
And he led forth his people with joy, And his chosen with gladness.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
He gave to them the lands of the nations, And they inherited the labor of the peoples;
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
That they might observe his statutes, And obey his laws. Praise ye the LORD!
