Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Pris HERREN, paakald hans Navn, gør hans Gerninger kendte blandt Folkeslag!

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Syng og spil til hans Pris, tal om alle hans Undere;

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

ros jer af hans hellige Navn, eders Hjerte glæde sig, I, som søger HERREN;

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

spørg efter HERREN og hans magt, søg bestandig hans Aasyn;

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

kom i Hu de Undere, han gjorde, hans Tegn og hans Munds Domme,

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

I, hans Tjener Abrahams Sæd, hans udvalgte, Jakobs Sønner!

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Han, HERREN, er vor Gud, hans Domme naar ud over Jorden;

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

han ihukommer for evigt sin Pagt, i tusind Slægter sit Tilsagn,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

Pagten, han slutted med Abraham, Eden, han tilsvor Isak;

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

han holdt den i Hævd som Ret for Jakob, en evig Pagt for Israel,

11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."

idet han sagde: »Dig giver jeg Kana'ans Land som eders Arvelod.«

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

Da de kun var en liden Hob, kun faa og fremmede der,

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

og vandrede fra Folk til Folk, fra et Rige til et andet,

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

tillod han ingen at volde dem Men, men tugted for deres Skyld Konger:

15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."

»Rør ikke mine Salvede, gør ikke mine Profeter ondt!«

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Hungersnød kaldte han frem over Landet, hver Brødets Støttestav brød han;

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

han sendte forud for dem en Mand, Josef solgtes som Træl;

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

de tvang hans Fødder med Lænker, han kom i Lænker af Jern,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

indtil hans Ord blev opfyldt; ved HERRENS Ord stod han Prøven igennem.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Paa Kongens Bud blev han fri, Folkenes Hersker lod ham løs;

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

han tog ham til Herre for sit Hus, til Hersker over alt sit Gods;

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

han styred hans Øverster efter sin Vilje og viste hans Ældste til Rette.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Og Israel kom til Ægypten, Jakob boede som Gæst i Kamiternes Land.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Han lod sit Folk blive saare frugtbart og stærkere end dets Fjender;

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

han vendte deres Sind til Had mod sit Folk og til Træskhed imod sine Tjenere.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Da sendte han Moses, sin Tjener, og Aron, sin udvalgte Mand;

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

han gjorde sine Tegn i Ægypten og Undere i Kamiternes Land;

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

han sendte Mørke, saa blev det mørkt, men de ænsede ikke hans Ord;

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

han gjorde deres Vande til Blod og slog deres Fisk ihjel;

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

af Frøer vrimlede Landet, selv i Kongens Sale var de;

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

han talede, saa kom der Bremser og Myg i alt deres Land;

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

han sendte dem Hagl for Regn og luende Ild i Landet;

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

han slog baade Vinstok og Figen og splintrede Træerne i deres Land;

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

han talede, saa kom der Græshopper, Springere uden Tal,

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

de aad alt Græs i Landet, de aad deres Jords Afgrøde;

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

alt førstefødt i Landet slog han, Førstegrøden af al deres Kraft;

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

han førte dem ud med Sølv og Guld, ikke een i hans Stammer snubled;

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Ægypterne glæded sig, da de drog bort, thi de var grebet af Rædsel for dem.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Han bredte en Sky som Skjul og Ild til at lyse i Natten;

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

de krævede, han bragte Vagtler, med Himmelbrød mættede han dem;

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

han aabnede Klippen, og Vand strømmed ud, det løb som en Flod i Ørkenen.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Thi han kom sit hellige Ord i Hu til Abraham, sin Tjener;

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

han lod sit Folk drage ud med Fryd, sine udvalgte under Jubel;

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

han gav dem Folkenes Lande, de fik Folkeslags Gods i Eje.

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

Derfor skulde de holde hans Bud og efterkomme hans Love. Halleluja!