Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Priser Herren, paakalder hans Navn, kundgører hans Gerninger iblandt Folkene!

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Synger for ham, spiller for ham, taler om alle hans underfulde Gerninger!

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Roser eder af hans hellige Navn; deres Hjerte glæder sig, som søge Herren!

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Spørger efter Herren og hans Magt, søger hans Ansigt alle Tider!

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Ihukommer hans underfulde Gerninger, som han har gjort, hans Jærtegn og hans Munds Domme.

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

I, hans Tjener Abrahams Sæd! Jakobs Børn, hans udvalgte!

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Han er Herren vor Gud; hans Domme ere over al Jorden.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Han kommer evindelig sin Pagt i Hu, det Ord, som han har befalet til tusinde Slægter,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

som han har indgaaet med Abraham, og sin Ed til Isaak,

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

hvilken han opstillede for Jakob til en Skik, for Israel til en evig Pagt

11 han sade: "Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott."

sigende: Dig vil jeg give Kanaans Land til eders Arvs Lod;

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

der de vare en liden Hob, faa og fremmede deri;

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

og de vandrede fra Folk til Folk, fra et Rige til et andet Folkefærd.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

Han tillod intet Menneske at gøre dem Vold og revsede Konger for deres Skyld:

15 "Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont."

„Rører ikke mine salvede og gører ikke mine Profeter noget ondt‟.

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Og han kaldte Hunger over Landet, han formindskede alt Brøds Forraad.

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

Han sendte en Mand forud for dem; til Træl blev Josef solgt.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

De plagede hans Fødder i Stokken; han selv kom i Jern

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

indtil den Tid, da hans Ord traf ind, da Herrens Tale havde lutret ham.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Kongen sendte hen og lod ham løs; han, som herskede over Folkene, gav ham fri.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

Han satte ham til Herre over sit Hus og til Hersker over alt sit Gods,

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

at han kunde binde hans Fyrster efter sin Villie og lære hans Ældste Visdom.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Saa kom Israel til Ægypten og Jakob boede som fremmed i Kams Land.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Men sit Folk gjorde han saare frugtbart og mægtigere end dets Modstandere.

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Disses Sind omskiftede han, saa at de hadede hans Folk og handlede træskelig imod hans Tjenere.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Han sendte Mose, sin Tjener, Aron, som han havde udvalgt.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

De kundgjorde hans Tegns Ord iblandt dem og hans Undere i Kams Land.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

Han sendte Mørke og lod det blive mørkt, og de vare ikke genstridige imod hans Ord.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

Han vendte deres Vande om til Blod og dræbte deres Fisk.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

Deres Land vrimlede af Frøer lige indtil i deres Kongers Kamre.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

Han talte, saa kom der Utøj, Lus, over hele deres Landemærke.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

Han lod deres Regnbyger blive til Hagel, til Ildslue i deres Land.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

Og han slog deres Vinstokke og deres Figentræer og sønderbrød Træerne inden deres Landemærke.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

Han talte, saa kom der Græshopper og Høskrækker, og der var ikke Tal paa dem.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

Og de aade alle Urter i deres Land, og de aade Frugten paa deres Mark.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

Han slog og alt førstefødt i deres Land, Førstegrøden af al deres Kraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Men hine førte han ud med Sølv og Guld, og der var ingen skrøbelig iblandt deres Stammer.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Ægypten blev glad, der de droge ud; thi Frygt for dem var falden paa det.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Han udbredte en Sky til Skjul og en Ild til at lyse om Natten.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

De bade, saa lod han Vagtler komme og mættede dem med Himmelbrød.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

Han oplod en Klippe, og der flød Vand, det løb igennem de tørre Steder som en Flod.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Thi han kom sit hellige Ord i Hu og sin Tjener Abraham.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

Og han førte sit Folk ud med Glæde, sine udvalgte med Frydeskrig.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

Og han gav dem Hedningernes Lande; og de arvede, hvad Folkene havde haft Møje for,

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

paa det de skulde holde hans Skikke og bevare hans Love. Halleluja!