Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Rumbidza Jehovha, mweya wangu. Haiwa Jehovha Mwari wangu, muri mukuru kwazvo; makashongedzwa nokubwinya noumambo.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Iye anozviputira muchiedza seanozviputira nenguo; anotatamura matenga kunge tende
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
uye anogadzika matanda edzimba dzake dzapamusoro pamusoro pemvura yadzo zhinji. Anoita makore ngoro dzake, uye anokwira pamapapiro emhepo.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Anoita mhepo nhume dzake, namazhenje omoto varanda vake.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Akamisa nyika pamusoro penheyo dzayo; haingatongozungunuswi.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Makaifukidza nokwakadzika somunofukidza nenguo; mvura zhinji yakamira pamusoro pamakomo.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Asi pakutsiura kwenyu mvura zhinji yakatiza, pakunzwa kutinhira wenyu yakatiza;
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
yakayerera napamusoro pamakomo, ikadzika nomumipata, ichienda kunzvimbo yamakairayira.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Makatara muganhu waisingadariki; haichazombofukidzizve nyika.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Anoita kuti matsime adire mvura mumipata; inoyerera napakati pamakomo.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Anonwisa mhuka dzose dzesango mvura; mbizi dzinopedza nyota yadzo.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Shiri dzedenga dzinovaka matendere adzo pedyo nemvura; dzinorira dziri pakati pamatavi.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Anodiridza makomo ari padzimba dzake dzapamusoro; nyika inogutswa nezvibereko zvebasa rake.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Anomeresa uswa hwemombe, nembeu kuti vanhu vasakure, achibudisa zvokudya kubva pasi:
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
iyo waini inofadza mwoyo womunhu, namafuta anopenyesa chiso chake, nechingwa chinosimbisa mwoyo wake.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Miti yaJehovha inodiridzwa zvakanaka, iyo misidhari yeRebhanoni yaakasima.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Shiri dzinoruka matendere adzo ipapo; dambiramurove rakaita imba yaro mumiti yomupaini.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Makomo marefu ndeengururu; mapako ndiwo utiziro hwembira.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Mwedzi unotara nguva, uye zuva rinoziva nguva yokuvira kwaro.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Munouyisa rima, usiku hugovapo, uye zvikara zvose zvesango zvinobuda kundovhima.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Shumba dzinoomba dzichitsvaka nyama, uye dzinotsvaka zvokudya zvadzo kubva kuna Mwari.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Kana zuva robuda, idzo dzinoenda kure; dzinodzokera dzondovata mumapako adzo.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Ipapo munhu anobuda oenda kubasa rake, kumushando wake kusvikira madekwana.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Haiwa Jehovha, mabasa enyu manganiko! Makaaita ose nenjere; nyika izere nezvisikwa zvenyu.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Hero gungwa, rakakura uye rakapamhama, rine zvisikwa zvisingagoni kuverengwa, zvipenyu zvikuru nezviduku.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Hezvo zvikepe zvinofamba-famba, nengwena, yamakaumba kuti itambemo.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Zvose izvi zvinotarira kwamuri kuti muzvipe zvokudya zvazvo nenguva yakafanira.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Pamunozvipa, zvinozviunganidza; pamunozarura ruoko rwenyu, izvo zvinogutswa nezvinhu zvakanaka.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Pamunovanza chiso chenyu, izvo zvinovhundutswa; pamunozvitorera mweya, izvo zvinofa uye zvinodzokera kuguruva.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Pamunotuma Mweya wenyu, izvo zvinosikwa, uye munovandudza chiso chenyika.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Kubwinya kwaJehovha ngakugare nokusingaperi; Jehovha ngaafare nebasa rake,
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
iye anotarira nyika, yobva yabvunda, iye anobata makomo obva apwititika utsi.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Ndichaimbira Jehovha upenyu hwangu hwose; ndichaimbira Mwari wangu nziyo dzokurumbidza ndichiri mupenyu.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Kurangarira kwangu ngakumufadze, pandinofara muna Jehovha.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Asi vatadzi ngavaparadzwe panyika, uye vakaipa ngavarege kuzovapozve. Rumbidza Jehovha, mweya wangu. Rumbidzai Jehovha.
