Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Beni SENYÈ a, O nanm mwen! O SENYÈ, Bondye mwen an, Ou tèlman gran. Ou abiye avèk bèlte ak majeste.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Li kouvri Li menm ak limyè kon yon manto. Ki ouvri syèl la tankou yon rido tant.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Li poze gran travès wo chanm nan nan dlo. Li fè nwaj yo sèvi kon cha Li. Li mache sou zèl van an.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Li fè van yo vin mesaje Li. Flanm dife yo se minis Li.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Li te etabli tè a sou pwòp fondasyon li, pou l pa varye pou tout tan ni pou tout tan.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Ou te kouvri li avèk fon an tankou yon vètman. Dlo yo te kanpe anwo mòn yo.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Ak repwòch Ou, yo te sove ale. Lè vwa Ou te sone, yo te kouri ale.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Mòn yo te leve, vale yo te vin fon nan plas ke Ou te kòmande pou yo a.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Ou te plase yon limit pou dlo yo pa ta depase, pou yo pa retounen kouvri tè a.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Li fè sous yo vin koule nan vale yo. Yo koule antre mòn yo.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Yo bay dlo pou bwè a tout bèt chan yo. Bourik mawon yo bwè pou satisfè swaf yo.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Akote yo, zwazo syèl yo va poze kay. Yo va leve vwa yo pami branch bwa yo.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Li awoze mòn yo soti nan chanm anwo yo. Latè satisfè avèk fwi a zèv Li yo.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Li fè zèb grandi pou bèt yo e vèdi pou zèv a lòm nan, pou li kab fè manje sòti nan tè a,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
e diven ki fè kè a lòm kontan an, pou li kab fè figi li klere ak lwil, ak manje ki bay soutyen a kè lòm nan.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Pyebwa a SENYÈ yo bwè dlo jiskaske yo plen, pye sèd Liban ke Li te plante yo,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
kote zwazo yo fè nich yo. Sigòy ki fè kay li nan pye sipre yo.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Mòn wo yo se pou kabrit mawon yo. Gwo falèz yo se yon kote pou daman yo kache.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Li te fè lalin nan pou sezon yo. Solèy la konnen plas kote pou l vin kouche a.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Ou te chwazi tenèb la e li te devni lannwit, pou tout bèt forè yo mache toupatou.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Jenn lyon yo rele fò dèyè viktim yo, e chache manje yo nan men Bondye.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Solèy la vin leve. Yo retire yo pou ale kouche nan tanyè yo.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Lòm ale fè travay li. Li fè fòs jis lannwit rive.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
O SENYÈ, a la zèv Ou yo anpil! Nan sajès, Ou te fè tout bagay. Latè ranpli ak byen Ou yo.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Genyen lanmè, gran e vast. Ladann, gen gwo ekip pwason ki pa kab menm konte gwo bèt, kòn ti bèt.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Genyen gwo bato k ap pase ladann, ak levyatan ke Ou te fòme pou fè spò ladann nan.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Yo tout ap tann Ou pou bay yo manje nan lè yo.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Ou bay yo, e yo ranmase li. Ou ouvri men Ou, e yo satisfè ak bonte.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Ou kache figi Ou, e yo chagren nèt. Ou retire lespri yo; yo mouri e yo retounen nan pousyè yo.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Ou voye Lespri Ou deyò; yo vin kreye. Konsa, Ou renouvle fas tè a.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Kite glwa SENYÈ a dire jis pou tout tan. Kite SENYÈ a rejwi nan zèv Li yo.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Li gade tè a e tè a vin tranble. Li touche mòn yo e yo fè lafimen.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Mwen va chante a SENYÈ a toutotan ke m ap viv. Mwen va chante lwanj a Bondye mwen an toutotan ke m la.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Kite refleksyon mwen yo fè L plezi. Pou kont mwen, mwen va kontan nan SENYÈ a.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Kite pechè yo vin disparèt sou tè a, E mechan yo vin pa la ankò. Beni SENYÈ a, O nanm mwen. Bay SENYÈ a lwanj!
