Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Kite m' di Seyè a mèsi! Seyè, Bondye mwen, ala gwo pouvwa ou gwo! Devan ou se respè, se chapo ba!
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Ou vlope kò ou nan yon gwo limyè. Ou louvri syèl la tankou yon tant pou ou rete.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Ou bati kay ou sou nwaj yo ki plen dlo. Ou pran nwaj yo sèvi ou cha, yon kouran van ap pouse ou ale.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Ou fè van yo pote komisyon pou ou. Ou fè zèklè yo tounen sèvitè ou.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Ou mete latè kanpe fèm sou fondasyon li. Anyen pa ka brannen l'.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Ou mete lanmè sou li tankou yon rad, dlo te kouvri tout mòn yo.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Men, lè ou parèt devan yo, yo pran kouri. Lè yo tande loraj ou gwonde, yo met deyò.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Yo kouri desann sou mòn yo, yo pase nan fon yo, y' al pran plas ou te pare pou yo.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Ou ba yo limit pou yo pa janm depase, pou yo pa tounen vin kouvri latè ankò.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Ou fè sous dlo koule nan fon yo. Ou fè dlo koule nan mitan mòn yo.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Yo bay dlo pou bèt nan bwa yo bwè. Bourik nan bwa yo vin bwè lè yo swaf dlo.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Zwezo fè nich sou pyebwa ki bò dlo yo. Y'ap chante byen fò nan tout branch yo.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Ou rete nan syèl la, ou voye lapli wouze mòn yo. Ou kouvri tè a ak benediksyon ou.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Ou fè zèb pouse pou bèt yo manje. Ou fè plant moun bezwen yo grandi pou latè ka donnen manje,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
pou latè ka donnen rezen ki bay diven pou fè kè lèzòm kontan, lwil pou fè figi yo fre, pen pou ba yo fòs.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Pyebwa Seyè yo, pye sèd li menm li te plante nan peyi Liban an, yo jwenn tou sa yo bezwen.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Se la zwazo fè nich yo. Sigòy fè kay yo sou tèt pyebwa yo.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Mòn apik yo se pou kabrit mawon yo ye. Daman kache nan twou wòch yo.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Ou te fè lalin pou l' make jou yo. Solèy la konnen kilè pou l' kouche.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Ou fè fènwa tonbe sou peyi a, li lannwit. Tout bèt nan rakbwa yo soti deyò.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Jenn lyon yo ap gwonde, y'ap chache manje. Y'ap mande Bondye ba yo manje.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Lè solèy leve, yo wete kò yo, y' al kouche nan twou yo.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Moun soti pou y' al travay, wi, pou y' al travay jouk solèy kouche.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Seyè, ou fè anpil bagay! Ou fè yo avèk bon konprann. Latè plen ak bagay ou fè.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Gade gwo lanmè a, li laj, li fon. Gen kantite bèt k'ap viv ladan l', gwo kou piti.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Se sou li gwo batiman yo ap pwonmennen. Gwo bèt lanmè ou te fè a, levyatan an, ap jwe ladan l'.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Se sou ou tout bèt sa yo konte, pou ou ba yo manje lè yo bezwen.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Ou ba yo manje, yo manje. Ou louvri men ou, yo manje plen vant yo.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Vire ou vire do ou, yo pran tranble. Lè ou wete souf yo, yo mouri frèt, yo tounen nan pousyè kote yo te soti a.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Men, lè ou soufle souf ou, ou bay lavi ankò. Konsa, ou bay latè yon lòt figi.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Se pou bèl pouvwa Seyè a rete jan l' ye a pou tout tan. Se pou Seyè a kontan ak tou sa li fè.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Li gade latè, latè pran tranble. Li manyen mòn yo, mòn yo pran fè lafimen.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
M'ap pase tout lavi m' ap chante pou Seyè a. M'ap fè lwanj Bondye pandan tout tan m'ap viv la.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Mwen ta swete pawòl mwen fè l' plezi, paske se li ki fè kè m' kontan.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Se pou moun k'ap fè sa ki mal yo disparèt sou latè. Se pou pa gen mechan ankò! Kite m' di Seyè a mèsi! Lwanj pou Seyè a!
