Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Bénis, mon âme, l’Eternel! Eternel, mon Dieu, tu es infiniment grand; tu es vêtu de splendeur et de majesté.

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Tu t’enveloppes de lumière comme d’un manteau, tu déploies les cieux comme une tenture.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Sur les eaux tu as posé les voûtes de ta demeure sublime, les nuages te servent de char, tu t’avances sur les ailes du vent.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Des vents tu fais tes messagers; des flammes ardentes, tes ministres.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Tu as fondé la terre sur ses colonnes d’appui, pour qu’elle ne chancelle jamais.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Tu l’as couverte de flots comme d’un vêtement; sur les montagnes les eaux s’étaient arrêtées.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

A ton injonction elles s’enfuirent; au bruit de ton tonnerre, elles s’élancèrent éperdues.

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Des montagnes s’élevèrent, des vallées s’abaissèrent, occupant la place que tu leur avais assignée.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Tu leur as fixé des barrières infranchissables, pour les empêcher de submerger à nouveau la terre.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Tu fais jaillir des sources dans les vallées, elles poursuivent leur course entre les montagnes.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Elles abreuvent toutes les bêtes des champs, les onagres y étanchent leur soif.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Sur leurs bords, les oiseaux du ciel font leur demeure; d’entre la feuillée, ils élèvent leur ramage.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Du haut de ta résidence tu arroses les montagnes, la terre est nourrie du fruit de tes œuvres.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Tu fais croître l’herbe pour les animaux domestiques, des plantes pour l’usage de l’homme, en tirant sa nourriture du sein de la terre:

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

le vin qui réjouit le cœur des mortels, l’huile qui fait resplendir les visages, le pain enfin qui fortifie le cœur de l’homme.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Les arbres de l’Eternel sont abondamment pourvus, les cèdres du Liban que sa main a plantés.

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

Là les oiseaux bâtissent leurs nids, la cigogne fait des cyprès sa demeure.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Les montagnes escarpées servent de retraite aux chamois, les rochers de refuge aux gerboises.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Il a fait la lune pour marquer les temps, le soleil connaît le terme de sa course.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Tu amènes les ténèbres, et c’est la nuit, la nuit, où circulent tous les hôtes de la forêt.

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Les lionceaux rugissent après la proie, demandant à Dieu leur pâture.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Le soleil commence à poindre, ils se retirent, et vont se blottir dans leurs tanières;

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

l’homme se rend à son labeur, accomplit sa besogne jusqu’au soir.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Que tes œuvres sont grandes, ô Seigneur! Toutes, tu les as faites avec sagesse; la terre est remplie de tes créations.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Voici le grand océan, aux étendues immenses! Là fourmillent des êtres sans nombre, des bêtes petites et grandes.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Là cheminent des navires, ce Léviathan que tu as formé pour s’y ébattre.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Tous mettent en toi leur attente, assurés que tu leur donneras leur nourriture en temps voulu.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

Tu la leur donnes, ils la recueillent; tu ouvres la main, ils sont comblés de biens.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

Tu dérobes ta face, ils sont dans l’épouvante; tu leur retires le souffle, ils expirent et retombent dans leur poussière.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

Tu renvoies ton souffle, ils renaissent, et tu renouvelles la face de la terre!

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

Que la gloire de l’Eternel dure à jamais! Que le Seigneur se réjouisse de ses œuvres!

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Il regarde la terre, et elle vacille, il effleure les montagnes, et elles fument.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Je veux chanter l’Eternel ma vie durant, célébrer mon Dieu tant que j’existerai.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Puisse mon cantique lui être agréable! Moi, je me délecte en l’Eternel.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Que les pécheurs disparaissent de la terre, que les méchants ne soient plus! Mon âme, bénis l’Eternel, Alléluia!