Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Mon âme, bénis Yahweh! Yahweh, mon Dieu, tu es infiniment grand, Tu es revêtu de majesté et de splendeur!
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Il s'enveloppe de lumière comme d'un manteau, il déploie les cieux comme une tente.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Dans les eaux du ciel il bâtit sa demeure, des nuées il fait son char, il s'avance sur les ailes du vent,
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Des vents il fait ses messagers, des flammes de feu ses serviteurs.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Il a affermi la terre sur ses bases: elle est à jamais inébranlable.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Tu l'avais enveloppée de l'abîme comme d'un vêtement; les eaux recouvraient les montagnes.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Elles s'enfuirent devant ta menace; au bruit de ton tonnerre, elles reculèrent épouvantées.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Les montagnes surgirent, les vallées se creusèrent, au lieu que tu leur avais assigné.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Tu poses une limite que les eaux ne franchiront plus: elles ne reviendront plus couvrir la terre.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Il envoie les sources dans les vallées; elles s'écoulent entre les montagnes.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Elles abreuvent tous les animaux des champs, les onagres viennent y étancher leur soif.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Les oiseaux du ciel habitent sur leurs bords, et font résonner leur voix dans le feuillage.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
De sa haute demeure il arrose les montagnes; la terre se rassasie du fruit de tes œuvres.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Il fait croître l'herbe pour les troupeaux, et les plantes pour l'usage de l'homme; Il tire le pain du sein de la terre,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
et le vin qui réjouit le cœur de l'homme; il lui donne l'huile qui brille sur sa face, et le pain qui affermit son cœur.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Les arbres de Yahweh sont pleins de sève, et les cèdres du Liban qu'il a plantés.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
C'est là que les oiseaux font leurs nids, et la cigogne qui habite dans les cyprès.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Les montagnes élevées sont pour les chamois, les rochers sont l'abri des gerboises.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Il a fait la lune pour marquer les temps, et le soleil qui connaît l'heure de son coucher.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Il amène les ténèbres, et il est nuit; aussitôt se mettent en mouvement toutes les bêtes de la forêt.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Les lionceaux rugissent après la proie, et demandent à Dieu leur nourriture.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Le soleil se lève: ils se retirent, et se couchent dans leurs tanières.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
L'homme sort alors pour sa tâche, et pour son travail jusqu'au soir.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Que tes œuvres sont nombreuses, Yahweh! Tu les as toutes faites avec sagesse; La terre est remplie de tes biens.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Voici la mer, large et vaste: là fourmillent sans nombre des animaux petits et grands;
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
là se promènent les navires, et le léviathan que tu as formé pour se jouer dans les flots.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Tous attendent de toi que tu leur donnes la nourriture en son temps.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Tu la leur donnes, et ils la recueillent; Tu ouvres ta main, et ils se rassasient de tes biens.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Tu caches ta face: ils sont dans l'épouvante; tu leur retire le souffle: ils expirent, et retournent dans leur poussière.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Tu envoies ton souffle: ils sont créés, et tu renouvelles la face de la terre.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Que la gloire de Yahweh subsiste à jamais! Que Yahweh se réjouisse de ses œuvres!
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Il regarde la terre et elle tremble; il touche les montagnes, et elles fument.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Je veux chanter Yahweh tant que je vivrai, célébrer mon Dieu tant que j'existerai.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Puisse mon cantique lui être agréable! Moi, je mets ma joie en Yahweh.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Que les pécheurs disparaissent de la terre, et que les méchants ne soient plus! Mon âme, bénis Yahweh! Alleluia!
