Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Bless, O my soul, the Lord. O Lord my God, thou art very great; with glory and majesty art thou clothed.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
[Thou art he] who wrappeth himself in light as with a garment; who stretcheth out the heavens like a curtain;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Who frameth of the waters the beams of his upper-chambers; who maketh the clouds his chariot; who walketh along upon the wings of the wind:
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Who maketh the winds his messengers; the flaming fire his ministers;
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Who hath founded the earth upon her bases, that she should not be moved to all eternity.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Thou hadst covered the deep as with a garment: above the mountains stood the waters.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
At thy rebuke they fled, at the voice of thy thunder they hastened away.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
They ascended mountains; they went down valleys, unto the place which thou hadst founded for them.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Bounds hast thou set which they cannot pass over, that they return not again to cover the earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
[Thou art he] who sendeth springs into the valleys, between mountains they run along.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
They give drink to all the beasts of the field: the wild asses quench [thereon] their thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
By them have the fowls of the heaven ever their habitation, from between the branches they send forth their voice.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Who watereth the mountains from his upper-chambers: from the fruit of thy works is the earth satisfied.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
[Thou art he] who causeth grass to grow for the cattle, and herbs by the service of man, that he may bring forth bread out of the earth;
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
And wine that maketh joyful the heart of man, [and] oil to brighten his face, and bread which strengtheneth the heart of man.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Full of sap are the trees of the Lord, the cedars of Lebanon which he hath planted;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Where the birds make their nests: the stork—fir-trees are her house.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
The high mountains are for the wild goats: the rocks are a shelter for the conies.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He hath made the moon for seasons: the sun knoweth his going down.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou causest darkness, and it becometh night, wherein creep forth all the beasts of the forest.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
The young lions roar after their prey, and ask from God their food.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
The sun ariseth, they withdraw [to their lairs], and lie down in their dens.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Man goeth [then] forth unto his work, and to his labor until the evening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
How manifold are thy works, O Lord! in wisdom hast thou made them all: the earth is full of thy riches.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Here is this great and wide-extended sea; therein are moving things without number, living creatures both small and great.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
There the ships make their way: [there also] is the leviathan, whom thou hast made to sport therein.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
All of these wait upon thee, to give them their food in its due season.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
What thou givest them they gather: thou openest thy hand, they are satisfied with good.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Thou hidest thy face, they suddenly vanish: thou takest away their spirit, they perish, and to their dust they return.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Thou sendest forth thy spirit, they are created; and thou renewest the face of the earth.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
The glory of the Lord will endure for ever; the Lord will rejoice in his works:
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
He who looketh down on the earth, and she trembleth; who toucheth the mountains, and they smoke.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing unto the Lord while I live: I will sing praises to my God while I exist.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
May my speech be agreeable to him: I will indeed rejoice in the Lord.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
May the sinners cease from off the earth, and the wicked be no more. Bless, O my soul, the Lord. Hallelujah.
