Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
My soule, prayse thou the Lord: O Lord my God, thou art exceeding great, thou art clothed with glorie and honour.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Which couereth himselfe with light as with a garment, and spreadeth the heauens like a curtaine.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Which layeth the beames of his chambers in the waters, and maketh the cloudes his chariot, and walketh vpon the wings of the winde.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Which maketh his spirits his messengers, and a flaming fire his ministers.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
He set the earth vpon her foundations, so that it shall neuer moue.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Thou coueredst it with the deepe as with a garment: the waters woulde stand aboue the mountaines.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
But at thy rebuke they flee: at the voyce of thy thunder they haste away.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
And the mountaines ascend, and the valleis descend to the place which thou hast established for them.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
But thou hast set them a bounde, which they shall not passe: they shall not returne to couer the earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
He sendeth the springs into the valleis, which runne betweene the mountaines.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
They shall giue drinke to all the beasts of the fielde, and the wilde asses shall quench their thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
By these springs shall the foules of the heauen dwell, and sing among the branches.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
He watereth the mountaines from his chambers, and the earth is filled with the fruite of thy workes.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
He causeth grasse to growe for the cattell, and herbe for the vse of man, that he may bring forth bread out of the earth,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
And wine that maketh glad the heart of man, and oyle to make the face to shine, and bread that strengtheneth mans heart.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
The high trees are satisfied, euen the cedars of Lebanon, which he hath planted,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
That ye birdes may make their nestes there: the storke dwelleth in the firre trees.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
The high mountaines are for the goates: the rockes are a refuge for the conies.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He appoynted the moone for certaine seasons: the sunne knoweth his going downe.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou makest darkenesse, and it is night, wherein all the beastes of the forest creepe forth.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
The lions roare after their praye, and seeke their meate at God.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
When the sunne riseth, they retire, and couche in their dennes.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Then goeth man forth to his worke, and to his labour vntill the euening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
O Lord, howe manifolde are thy workes! in wisdome hast thou made them all: the earth is full of thy riches.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
So is this sea great and wide: for therein are things creeping innumerable, both small beastes and great.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
There goe the shippes, yea, that Liuiathan, whom thou hast made to play therein.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
All these waite vpon thee, that thou maiest giue them foode in due season.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Thou giuest it to them, and they gather it: thou openest thine hand, and they are filled with good things.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
But if thou hide thy face, they are troubled: if thou take away their breath, they dye and returne to their dust.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Againe if thou send forth thy spirit, they are created, and thou renuest the face of the earth.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Glory be to the Lord for euer: let the Lord reioyce in his workes.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
He looketh on the earth and it trembleth: he toucheth the mountaines, and they smoke.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing vnto the Lord all my life: I will prayse my God, while I liue.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Let my wordes be acceptable vnto him: I will reioyce in the Lord.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Let the sinners be consumed out of the earth, and the wicked till there be no more: O my soule, prayse thou the Lord. Prayse ye the Lord.
