Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Bless Jehovah, O my soul! Jehovah my God, thou art very great; thou art clothed with majesty and splendour;
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Covering thyself with light as with a garment, stretching out the heavens like a tent-curtain; —
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Who layeth the beams of his upper chambers in the waters, who maketh clouds his chariot, who walketh upon the wings of the wind;
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Who maketh his angels spirits; his ministers a flame of fire.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
He laid the earth upon its foundations: it shall not be removed for ever.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Thou hadst covered it with the deep, as with a vesture; the waters stood above the mountains:
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
At thy rebuke they fled, at the voice of thy thunder they hasted away; —
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
The mountains rose, the valleys sank, unto the place which thou hadst founded for them; —
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Thou hast set a bound which they may not pass over, that they turn not again to cover the earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
He sendeth the springs into the valleys: they run among the mountains;
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
They give drink to every beast of the field; the wild asses quench their thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
The birds of heaven dwell by them; they give forth their voice from among the branches.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
He watereth the mountains from his upper-chambers: the earth is satisfied with the fruit of thy works.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
He maketh the grass to grow for the cattle, and herb for the service of man; bringing forth bread out of the earth,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
And wine which gladdeneth the heart of man; making [his] face shine with oil; and with bread he strengtheneth man's heart.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
The trees of Jehovah are satisfied, the cedars of Lebanon, which he hath planted,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Where the birds make their nests; [as for] the stork, the fir trees are her house.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
The high mountains are for the wild goats; the cliffs, a refuge for the rock-badgers.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He made the moon for seasons: the sun knoweth its going down.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou makest darkness, and it is night, wherein all the beasts of the forest creep forth:
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
The young lions roar after the prey, and to seek their food from God.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
The sun ariseth, they retreat, and lay them down in their dens.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Man goeth forth unto his work, and to his labour until the evening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
How manifold are thy works, O Jehovah! in wisdom hast thou made them all: the earth is full of thy riches.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Yonder is the great and wide sea: therein are moving things innumerable, living creatures small and great.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
There go the ships; [there] that leviathan, which thou hast formed to play therein.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
These all look unto thee, that thou mayest give their food in its season:
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
That thou givest unto them, they gather; thou openest thy hand, they are filled with good.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Thou hidest thy face, they are troubled; thou takest away their breath, they expire and return to their dust.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Thou sendest forth thy spirit, they are created, and thou renewest the face of the earth.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
The glory of Jehovah will endure for ever; Jehovah will rejoice in his works.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
He looketh on the earth, and it trembleth; he toucheth the mountains, and they smoke.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing unto Jehovah as long as I live; I will sing psalms to my God while I have my being.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
My meditation shall be pleasant unto him; I will rejoice in Jehovah.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Sinners shall be consumed out of the earth, and the wicked shall be no more. Bless Jehovah, O my soul. Hallelujah!
