Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Kahina jouse pum in Pakai thangvah ing e. O Pakai ka Pathen, iti lom lom a nathupi hitam! Nangma, naloupina le nathupina toh nakivon e.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Nangman khovah chu ponsil bangin nakisil in, Nangin vanho ahin ahsi hohi pondal bangin nadahdoh in;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
twimei chunga na iin natungdoh in, meilom chu sakol kangtalai in namangin, huihi nalhavingin namangin nalenglen ahi.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Huihi sottol len namangin, meile meikong jong nasoh’in namangin ahi.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Nangin, itihchan hijongleh kil ling louhel dingin nangman vannoi leiset bul naphutdoh tai.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Nangin twipi veihi leiset dingin ponsil in nasilpeh’in molsangho jong nachupsah soh hel in ahi.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Nangin thu napehleh twipi chu alengmang jingin, na ogin ajahleh ajammang hel jenge.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Mol ho adingdoh in phaicham atonglha jengin nangin nathupeh bang bangin akijam jengin ahi.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Chujouvin nangin twikhanglen hochu aphah nadiu chanbep naphahsah’in, hitia chu leiset hi avella achupkit louna diuvin nasemtoh tan ahi.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Nangin twisamho naphuldoh sah’in kotong dunga nalonlutsah’in, vacha ho chu molle lhanga kon in ahung lengsuh’in,
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
ganhingho jouse dingin twi nasuhmang peh’in ahi, chuleh sangan honjong dangnounan anei un ahi.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Vacha hon va pang dunga bu akisem un thingbah lah’a la asajiuvin ahi.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Nangin navan inmun a kon in molle lhang chunga go nahinjuhsah in chuteng nakhutsoh gachun leiset nasudimjin ahi.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Nangin hampa ho nakhandohsah in ganchaho, thingphungho le mihemho manchah pha nasodoh sah’in ahi. Chujongleh nangman leiset chunga amaho dingin nehpha nasodohsah’in ahi.
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
Akipana diuvin adondiu lengpitwi nagonpeh in atahsauva akinu diuvin Olive thao nasosah’in, chule athaneina diuva nehding changlhah napen ahi.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Pakai in athingphung hohi phatah’in akhoukhah in, Lebannon ah Cedar thingphung ho akedohsah’in,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
hichea chun vachaten abu-u akison un chuleh vakang ten Cypress thing chunga in akise un ahi.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Molsang chungvum langa gamlah kelho achengun chuleh songpi hochu kollah saho dingin na phatah’in apangin ahi.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Nangin lha nasemmin kum kiheichin aphongdoh e, chule nisan alhumding phatjong akihetne.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Nangin janjong nasem in, jan ahunglhung jin ahi, gammang ganchaho anunkho jiuvin ahi.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Keipi nouhon amatdiu hochu angihjiuvin, Pathen in apeh’u amaho anchah hochu matdingin agemjiuvin ahi.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Jingpitah leh abusung uva kicholdo dingin anungche jiuvin ahi.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Hichejou tengle chun mipiho chu ama ama natohna dingcheh ajon un hicheachun nilhah gei in na atong ji tao ve.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
O Pakai nangin thilho hi jatchom chom in nasem jinge! Nachihna a hiche hohi nasemdoh ahije. Leiset hi nathilsemsa ho adimset e.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Hiti chun twikhanglen lentah leh kiphahjal tah nasem in, asunga ganhing achatthei alen aneo nasem in ahi.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Ven, kong inneiho akitol un, Leviathan jong twikhanglen’a kichem din nasem e.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Amaho jousen angaichat’u an amunadiu hi ngang chunga kingaicheh ahiuve.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Anehdiu nangin napehteng uleh amahon achomkhom jiuvin nangin nakhut a nalhangdoh in namop jin hiti chun amaho lungnachimset’in navah jin ahi.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Ahinla nang amahoa konna nakinunghei tengleh amaho kichadiu ahi. Nangin ahinna hu’u nalahdoh tengleh amaho thiding vutvai sohding ahitauve.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Nangin nahu napeh tengleh hinna nasemdohji a, hiteng chuleh leiset maihi akithahsem kitjin ahi.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Pakai loupina hi tonsotnin umjing jenghen. Pakaiyin athilsem jousea hin kipana aneijin ahi.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Leiset hi avetleh akithing jengin molho jonghi akhoi khahleh meikhu alengdoh jengjin ahi.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Hinkho kanei laisen Pakai vahchoila sange, kahaibei chan geijin jong ka Pathen thangvah ingkate.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Kalunggel ngaito jouse jonghi Ama lunglhaina hihen, ajeh chu Pakai hi kakipana ahi.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Hiche leisetna konhin michonsete jouse mangthah gam jengu hen, miphalou ho jouse mangthah jengu hen. Kahina ho jouse pummin Pakai thangvah ingkate, Pakai loupina ding hitahen!
