Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Aw ka hinglu, BOEIPA te uem lah. Ka BOEIPA Pathen namah tah na sang tangkik tih mueithennah neh rhuepomnah te na bai.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Khosae neh himbai bangla muelh aka thing uh himbaiyan bangla vaan ah dup aka phaih,
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
A imhman te tui soah aka ci, khomai te leng la aka saii, khohli phae neh aka cet,
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
khohli te a puencawn la aka saii tih hmai tak aka tueih loh,
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
diklai khaw amah hmuen ah a suen tih kumhal ah tuen yoeyah pawh.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Anih te tuidung neh pueinak bangla na khuk tih tui rhoek loh tlang rhoek soah pai uh.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Namah kah tluungnah dongah rhaelrham uh tih na khohum ol dongah tamto uh.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Tlang tom a lan uh tih amih ham na suen kolbawn hmuen la suntla uh.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Khorhi na suem te a poe uh thai pawt dongah diklai khuk ham ha mael uh thai pawh.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Tuisih rhoek te soklong la a loei tlang rhoek laklo ah long uh.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Kohong kah mulhing boeih te tui a tul uh tih kohong marhang rhoek khaw a tuihalh dip uh.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
A taengah vaan kah vaa loh kho a sak uh tih thingsam laklo ah a ol huphup loei.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Tlang boeih te a imhman lamkah aka suep, BOEIPAnamah kah kutci loh diklai te a hah sak.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Rhamsa ham sulrham poe tih, hlang kah thohtatnah hamla baelhing neh, diklai lamkah buh na thoeng sak.
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
Te dongah misurtui loh hlanghing thinko ko a hoe sak, situi loh maelhmai a hlampan sak tih buh loh hlanghing thinko a duel.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
BOEIPA loh a ling thingkung, Lebanon kah lamphai te a kum sakuh.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Teah te vaa loh bu a tuk tih, bungrho loh hmaical dongah a im a khueh.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Tlang sang boeih te sathai ham om tih, pango boeih khaw saphih ham hlipyingnah la om.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Khoning ham hla a saii tih khomik loh a khotlak khaw a ming.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Khohmuep na khueh tih khoyin ha pawk vaengah duup kah mulhing boeih loh a khuiah yuel uh.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Maeh te sathueng rhoek loh a kawk thil uh tih a caak te Pathen taengah a tlap uh.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Khomik a thoeng neh vawl khoem uh tih a khuisaek la kol uh.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Hlang he a bisai ham neh a thohtatnah la kholaeh hil cet.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
BOEIPA nang kah kutngo he yet tangkik. Te rhoek boeih te cueihnah nen ni na saii. Na hnopai rhoemah diklai ah baetawt coeng.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Tuitunli aka len tih a dang, aka dangka ah, rhulcai mulhing a yit a len tae lek pawt la om bal.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Teah te sangpho rhoek loh pongpa uh tih a khuiah aka luem ham Leviathan te na saii.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
A tuetang vaengah amih caak paek ham khaw amih loh namah taengla boeih lamso uh.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Amih taengah na paek te a rhuh uh. Na kut na hlam tih hnothen kum uh.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Na maelhmai na thuh vaengah let uh. A hil na khoem pah vaengah pal uh tih laipi la bal uh.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Na mueihla na tueih daengah anmih te suen uh tih diklai maelhmai khaw na tlaih pueng.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
BOEIPA kah thangpomnah tah kumhal duela om tih, a bibi dongah BOEIPA a kohoe saeh.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Diklai a paelki vaengah thuen tih, tlang rhoek te a taek vaengah khuu.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Ka hingnah neh BOEIPA te ka hlai vetih ka om rhuet vaengah ka Pathen te ka tingtoeng ni.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Ka olding he anih ham a lungtui saeh. Kai tah BOEIPA dongah ka kohoe coeng.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Hlangtholh rhoek te diklai lamloh mitmoeng uh saeh lamtah halang rhoek khaw koep om boel saeh. Aw ka hinglu, BOEIPA tah a yoethen pai saeh tila BOEIPA te thangthen lah.
