Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Aw ka hinghaih, Angraeng to tahamhoihaih paek ah; Aw Angraeng ka Sithaw, nang loe na len parai; nang loe lensawk thacakhaih hoiah nam thoep.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Anih loe aanghaih to kahni baktiah angkhuk; vannawk to kahni im baktiah payuengh,
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
a ohhaih ranui im tung to tuinawk thungah a suek; tamainawk to hrang lakok ah a sak moe, takhi ih pakhraehnawk nuiah a caeh,
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
angmah ih vankaminawk to takhi baktiah a sak; angmah ih toksah kaminawk to hmaipalai baktiah a sak;
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
dungzan khoek to angthuih ving han ai ah, long angdoethaih ahmuen to a sak.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Long to kahni hoiah khuk baktih toengah kathuk tui hoiah na khuk; maenawk nuiah tui na ohsak.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Na thuitaek pongah tuinawk loe cawnh o; nangmah ih khopazih tuen pongah karangah a cawnh o.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Tuinawk loe mae nuiah long o tahang; azawnnawk ah long o tathuk moe, nihcae han na sak pae ih ahmuen ah a long o.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Tuinawk amlaem o moe, long to uem han ai ah, tui doeh amsah han ai ah, angzithaih ramri to na suek pae.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Maenawk salak ih azawnnawk ah tui to na pueksak.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Taw ah kaom moinawk boih hanah na naeksak; taw ih hrangnawk tui anghae na dipsak.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Van ih tavaanawk loe tui taengah tabu boh o; thing tanghangnawk salakah hang o.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
A ohhaih ranui ih im hoiah maenawk to tui a bawh; long loe na toksakhaih atho hoiah zok amhah boeh.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Anih mah maitawnawk hanah phroh amprawksak; kami hanah anqam kahing amprawksak pongah, kami loe long hoiah caaknaek to a hnuk,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
kami poeknawmsak thaih misurtui, mikhmai pansak hanah situi, palungthin thacaksak hanah takaw to a paek.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Angraeng ih thingnawk loe tui amhah o; Lebanon ah a thling ih sidar thingnawk nuiah,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
tavaanawk tabu boh o; tahnong kapaw tuilawnnawk loe far thingnawk nuiah tabu boh o.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Maesangnawk to saza hoi satharnawk prathaih ahmuen ah a suek; cathaengnawk loe savehnawk ohhaih ahmuen ah a suek pae.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Atue panoek hanah khrah to a sak; ni mah doeh niduemhaih atue to panoek.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Vinghaih to na sak moe, khoving naah, taw ih moinawk boih avah o.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Saning nawk kaipuinawk loe taw ih moinawk kaek hanah a hang o; Sithaw khaeah caak han koi moi to pakrong o.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Ni tacawt naah nawnto angpop o moe, angmacae ih thlungkhaw thungah tabok o.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
To naah kami loe toksak hanah caeh moe, duembang khoek to tok a sak.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Aw Angraeng, na toksakhaih loe pop parai! To hmuennawk boih to palunghahaih hoiah na sak; long loe na sak ih hmuennawk hoiah koi,
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
kakawk parai tuipui doeh oh moe, kathoeng kalen moinawk hoi kroeklaek ai, long ah kavak moinawk doeh oh o.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Palongpuinawk loe to ahmuen ah caeh o; to ah amhai hanah, na sak ih kalen pui Leviathan doeh oh.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
To moinawk loe nang khaeah ni amha o, atue phak naah to moinawk to na pacah.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Na paek ih buh to ni, nihcae mah caak o; na ban pathae naah nihcae loe kahoih hmuen hoiah koi o.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Mikhmai na hawk naah, nihcae raihaih tong o; nihcae anghahhaih takhi na lak pae ving naah, nihcae loe duek o moe, maiphu ah amlaem o let.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Na Muithla to na patoeh moe, nihcae to na sak; long krang hae nang thasak let.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Angraeng lensawkhaih loe dungzan khoek to om poe tih; Angraeng loe a toksakhaihnawk pongah anghoe tih.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Long to a khet moe, anghuensak; anih mah maenawk sui naah, hmaikhue tacawt o.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Ka hing thung Angraeng khaeah laa ka sak han; khosak nathung ka Sithaw pakoehhaih laa to ka sak han.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Ka poekhaih loe angmah khaeah anghoehaih ah om nasoe; kai loe Angraeng ah kang hoe han.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Kazae kaminawk loe long hoiah anghmaa o nasoe loe, kasae kaminawk doeh om o hmah lai nasoe. Aw ka hinghaih, Angraeng to tahamhoihaih paek ah. Angraeng to pakoeh ah.
